mamma scan kan slänga sig i väggen

Som liten så gödde min mamma mig med makaroner och köttbullar. Ofta. Gärna flera gånger i veckan. Med kopiösa mängder ketchup. Allt till min pappas stora förtret.

När jag har blev äldre, och betydligt klokare, insåg jag att såna där stekfärdiga köttbullar som man köper i butik inte går att äta. Det hade pappa redan insett. Jag förstår inte hur de tillverkar dem, hur de får dem att smaka och framförallt lukta så illa, eller hur de får till den där märkliga, degiga konsistensen som på intet sätt liknar riktiga köttbullar. Och jag förstår absolut inte varför folk fortsätter att köpa dem.

Ibland när jag känner mig riktigt inspirerad rullar jag egna, riktiga, köttbullar. Jag använder en fet nötfärs, så att de håller sig riktigt saftiga, och jag kryddar dem med lök, chili, svartpeppar och mycket kryddpeppar. Jag serverar dem med penne, och en tomatsås bestående av krossade tomater, en skvätt vin, lök och vitlök som får puttra någon timme med oregano, chili och timjan. Och detta är något av det bästa jag vet.

riktiga köttbullar

Husgudar 1

Om jag skulle välja ut en skiva ur min skivsamling, som är lite bättre än alla andra skivor, så skulle det bli Keith Jarrett Trios ”Changeless”. Piano, trummor och kontrabas. Fokuserat, sympatiskt och meditativt. Melodiskt, enkelt och oerhört, oerhört vackert. Jag har spenderat så många sena kvällar i sällskap med den här skivan, men ändå tar den liksom aldrig slut.

Tack och hej, svenska kyrkan!

Det främsta skälet till att jag fortfarande är medlem i kyrkan är min egen ohälsosamma slapphet. Jag har liksom alltid saknat ett behändigt webformulär på svenska kyrkans hemsida för medlemsutträdanden.

Det här har gnagt i mig länge.

Nu har jag äntligen gjort slag i saken. En anmälan om utträde har författats, och ett kuvert försetts med frimärke. Jag behöver bara lägga det hela i någon lägligt placerad postlåda under morgondagen, så är det tack och hej, svenska kyrkan!

Jag motiverade beslutet med följande vackra lydelse:

Grunden för medlemskap i en religiös sammanslutning måste enligt min
uppfattning vara att man har en religiös övertygelse. Min livssyn är
icke-religiös och bygger på förnuft, kritiskt tänkande och ett vetenskapligt
förhållningssätt.

Av detta skäl anmäler jag härmed mitt utträde ur Svenska Kyrkan.

bildbevis

Ostbågar

En av mina favoriter, Manuel Castells, skrev någon gång under 90-talets sista år att vi istället för en förtryckande storebror har fått en myriad av välmenande småsystrar. Poängen var att det snarast är företag och organisationer, inte stater, som samlar in allsköns information om oss, vilka vi är och vad vi gör.

Jag brukar tänka på det där ibland, när det dimper ner personliga rabatterbjudanden från Ica. Billiga ostbågar i all ära, men det känns liksom inte riktigt bra.

Musiksöndag

Det sämsta med Spotify är att man måste lyssna så uppmärksammat när man gräver sig fram genom den enorma mängden tillgängliga artister och album. Annars riskerar man att missa guldkorn som man kanske aldrig någonsin stöter på igen. Utbudet är kort sagt fantastiskt, och ibland kan mitt inskränkta slarvlyssnande nästan ge mig lite dåligt samvete.

Idag har jag investerat i Spotify premium. Det känns bra. Basshunter kan helt enkelt slänga sig i väggen den närmaste månaden.

Bra skit: Jonnys superrappin hiphop classics

mina skivspelare, numera vanvördigt nedpackade på vinden

Mitt liv som lärare

Jag har inlett en bana som lärare på en gymnasieskola i Västerås. Det blir många, långa och intensiva dagar. Samtidigt är det nästan osannolikt roligt. Sköna kollegor, fantastiska elever. Och alla driver de hejdlöst men hjärtligt med den nye vikarien. Här kommer ett axplock:

- Jag har blivit utsatt för elstötspennor.
- Mina skor har blivit kidnappade.
- Jag lurats till att tro att jag glömt saker.
- Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att fundera på vad jag har glömt.
- Det skojas friskt om lammkött i min närvaro.
- Min dator har täckts av jättemånga post-it lappar.
- Mina nycklar försvinner nästan dagligen.
- Det har skrattats åt mina Marilyn Monroe strumpor.
- Jag har fått en jättestor Marilyn Monroe-affisch.
- Jag har förärats en hyllningshörna i treornas kapprum.
- Min sexuella läggning har ifrågasatts åtminstone ett hundratal gånger.
- Någon påstår sig sälja min stulna cykel.

Jag kan bara konstatera att jag nog aldrig har skrattat så mycket i hela mitt liv.

174 dagar senare, konstpaus