Det är för lite reklam på TV

De gamla konservativa högermännen var under det tidiga 1900-talet länge skeptiska till att överhuvudtaget utföra kampanjarbete. Partiet, det anrika gamla allmänna valmansförbundet, riskerade därigenom att förvandlas till en handelsvara bland andra. Husagitationen, det vi idag skulle kalla för dörrknackning, ansågs särskilt olämpligt för en prominent högerman.

Idag tycker vissa att det är fult att partier börjar producerar tv-reklam, eftersom politiken förringas till en kommersiell vara på en marknad. Samma argument, hundra år senare, lika märkligt. Det ligger liksom i det demokratiska systemets funktionssätt. Partierna syr ihop medborgarnas önskemål, och konkurrerar sedan om deras röster. Demokratin är en marknad för politik.

Tiderna förändras och det är klart att partierna måste hänga med. Min uppfattning är att det rent av vore tjänstefel om partierna inte gjorde sitt yttersta för att förmedla sina politiska budskap till medborgarna, och TV-reklam är ett sätt, bland många. Dessutom är jag övertygad om att det ökar medvetenheten om att vi faktiskt har ett val den 7:e juni.

Folkpartiet har alltid varit duktigt på att utnyttja Marits speciella personlighet i pr-sammanhang. De nya reklamfilmerna är verkligen inget undantag, och jag gillar dem skarpt. Vilken tuff tant!

Sveriges största valaffisch

Lydelsen ”ett rött europa” i stora röda bokstäver får åtminstone mig att tänka på östtyska militäruniformer, berlinmuren och sovjetiska stridsvagnar som rullar in i Prag 1968. Jag kan liksom inte hjälpa det.

Kårvalet 2009 - fiasko som vanligt

Mälardalens studentkår har genomfört kårval 2009. 800 av 15 000 studenter röstade. Drygt fem procent. Det är ett fantastiskt dåligt valdeltagande. Det är dessutom värt att notera att 52% av studenter i Eskilstuna och 38% av studenter i Västerås röstade blankt. Proteströster, är min gissning.

Det blir inte tydligare än så. Det är en konsekvens av kårobligatoriets utformning. Alla måste vara med, men få bryr sig egentligen. Trots hundraprocentig medlemsanslutning, organiserar man i själva verket bara en absolut minoritet av sina medlemmar.

Nu ska kårobligatoriet äntligen skrotas. I framtiden tvingas kårerna motivera sitt eget existensberättigande, och bedriva bra och meningsfull verksamhet för att locka medlemmar. Det tror jag är bäst för alla. Ytterligare en frihetsreform i vardagen.