Aktiviteter inför valet

Förra måndagen deltog jag i en debatt på NTI-gymnasiet inför europaparlamentsvalet. Det dominerande ämnet var fildelning och integritet. Jag försökte säga att jag inte är speciellt förtjust i integritetskränkande lagar, men att utgångspunkten ändå borde vara att man faktiskt betalar för det man laddar ner. Därmed gjorde jag mig ovän med typ alla elever på nti-gymnasiet, kändes det som.

I lördags gjorde jag en insats för demokratin under Nyforsdagen tillsammans med Nyfors demokratiforum. Vi uppmanade nyforsborna att gå och rösta. Jag höll dessutom ett litet tal där jag påpekade att Nyfors har kommunens näst lägsta valdeltagande, att detta borde förbättras och att detta borde ske redan nu på söndag.

Jag har även själv passat på att rösta. Det blev Olle Schmidt, nr 2 på Folkpartiets lista. Han har visserligen fört en något anonym tillvaro, men efter att ha informerat mig om hans arbete i parlamentet, kan jag enbart konstatera att han har en stark liberal kompass och att han förtjänar en period till.

Igår gjorde jag en insats för renhållningen i Eskilstuna, genom att städa på bakgården efter nedskräpande Ung Vänster-glin. De hade försett allt som kom i deras väg med fula klistermärken och kastat överblivet skräp överallt, vilket givetvis såg för djävligt ut. Tur att det finns ansvarstagande medmänniskor som hjälper till att plocka bort andras skräp.

Det är för lite reklam på TV

De gamla konservativa högermännen var under det tidiga 1900-talet länge skeptiska till att överhuvudtaget utföra kampanjarbete. Partiet, det anrika gamla allmänna valmansförbundet, riskerade därigenom att förvandlas till en handelsvara bland andra. Husagitationen, det vi idag skulle kalla för dörrknackning, ansågs särskilt olämpligt för en prominent högerman.

Idag tycker vissa att det är fult att partier börjar producerar tv-reklam, eftersom politiken förringas till en kommersiell vara på en marknad. Samma argument, hundra år senare, lika märkligt. Det ligger liksom i det demokratiska systemets funktionssätt. Partierna syr ihop medborgarnas önskemål, och konkurrerar sedan om deras röster. Demokratin är en marknad för politik.

Tiderna förändras och det är klart att partierna måste hänga med. Min uppfattning är att det rent av vore tjänstefel om partierna inte gjorde sitt yttersta för att förmedla sina politiska budskap till medborgarna, och TV-reklam är ett sätt, bland många. Dessutom är jag övertygad om att det ökar medvetenheten om att vi faktiskt har ett val den 7:e juni.

Folkpartiet har alltid varit duktigt på att utnyttja Marits speciella personlighet i pr-sammanhang. De nya reklamfilmerna är verkligen inget undantag, och jag gillar dem skarpt. Vilken tuff tant!

Ja, bråkiga elever ska kunna stängas av från skolan

Jan Björklund vill ge skolorna möjlighet att stänga av bråkiga elever. Av någon anledning väcker det väldiga reaktioner. Jag förstår inte hur det kan vara så kontroversiellt. Elever som stör undervisningen för andra elever, som skapar otrygghet för andra, måste rimligtvis som en yttersta åtgärd kunna stängas av.

Avstängning är naturligtvis inte den enda åtgärden. Elever med utagerade beteendeproblem måste få olika former av stödinsatser, och har rätt till sin undervisning. Men det ena utesluter faktiskt inte det andra. Skolorna bör ha ett batteri av möjliga åtgärder att sätta in i akuta och allvarliga situationer. Det behövs fler verktyg i verktygslådan, inte färre.

Jag tror inte ens att möjligheten till avstängning skulle utnyttjas speciellt frekvent. Men jag kan för allt i världen inte förstå varför det inte ens borde vara möjligt?

Ämnesundervisning på hemspråket ska inte förbjudas

En arbetsgrupp inom folkpartiet vill förbjuda ämnesundervisning på hemspråket. Det är ett förslag som dykt upp i lite olika skepnader genom åren (se tex debatten om blattesvenskan som var aktuell för ett par år sedan). Det hela verkar bygga på föreställningen om att satsningar på förstaspråket hindrar inlärning av andraspråket.

Visst skulle det vara önskvärt med mer svenskundervisning för invandrare. Men det kan ta många år innan man behärskar ett nytt språk så pass bra, att man tar till sig undervisningsinnehållet lika bra på det nya språket. Under tiden riskerar man att hamna hopplöst efter, och dåliga studieresultat bidrar knappast till någon bättre integration.

Det hela är egentligen mycket enkelt. Eftersom vi lär oss bäst på det språk som vi kan bäst, ger parallella satsningar på undervisning i svenska och i modersmålet bäst resultat för integration. Poängen är att det behövs både och, inte antingen eller. Därför vore det vansinne att plocka bort möjligheten till ämnesundervisning på hemspråket.