Fibes Oh Fibes!

Jag gillar Fibes Oh Fibes. Tänk om jag också kunde komma undan med tangorabatt, bakåtkammad lugg och en sån där fräsig blottarrock.

berlinmuren

Ett av de tidigaste minnena jag har är tv-bilderna på lyckliga människor som med hammare slår sönder en mur i Berlin 1989. Det är 20 år sedan och jag var fem år gammal.

Idag är det bara svårt att föreställa sig ett Europa så pass genompräglat av diktatur, förtryck och ofrihet. Mycket har utan tvekan hänt under min korta levnadstid.

the rocker

Det dyker upp märkliga bilder på jobbet. Jag förstår det visserligen inte, men kan ändå inte låta bli att tycka att det är rätt kul.

zapatistas

Den senaste tiden har min arbetsplats utsatts för diverse fientliga angrepp från illvilliga arbetskamrater. Som tur är vaktas den numera av tre stycken hårdföra zapatistgerillakrigare från den mexikanska cihapasregionen.

Knivporr

Jag har sedan ett drygt år tillbaka utvecklat en pervers fetisch för köksknivar. Det senaste tillskottet i knivparken är en 24cm japansk gyuto av märket Akifusa. Det långa, slimmade bladet är otroligt roligt att jobba med, och allt förvandlas till gräs i dess väg.

top dollar shit

mamma scan kan slänga sig i väggen

Som liten så gödde min mamma mig med makaroner och köttbullar. Ofta. Gärna flera gånger i veckan. Med kopiösa mängder ketchup. Allt till min pappas stora förtret.

När jag har blev äldre, och betydligt klokare, insåg jag att såna där stekfärdiga köttbullar som man köper i butik inte går att äta. Det hade pappa redan insett. Jag förstår inte hur de tillverkar dem, hur de får dem att smaka och framförallt lukta så illa, eller hur de får till den där märkliga, degiga konsistensen som på intet sätt liknar riktiga köttbullar. Och jag förstår absolut inte varför folk fortsätter att köpa dem.

Ibland när jag känner mig riktigt inspirerad rullar jag egna, riktiga, köttbullar. Jag använder en fet nötfärs, så att de håller sig riktigt saftiga, och jag kryddar dem med lök, chili, svartpeppar och mycket kryddpeppar. Jag serverar dem med penne, och en tomatsås bestående av krossade tomater, en skvätt vin, lök och vitlök som får puttra någon timme med oregano, chili och timjan. Och detta är något av det bästa jag vet.

riktiga köttbullar

Husgudar 1

Om jag skulle välja ut en skiva ur min skivsamling, som är lite bättre än alla andra skivor, så skulle det bli Keith Jarrett Trios ”Changeless”. Piano, trummor och kontrabas. Fokuserat, sympatiskt och meditativt. Melodiskt, enkelt och oerhört, oerhört vackert. Jag har spenderat så många sena kvällar i sällskap med den här skivan, men ändå tar den liksom aldrig slut.

Tack och hej, svenska kyrkan!

Det främsta skälet till att jag fortfarande är medlem i kyrkan är min egen ohälsosamma slapphet. Jag har liksom alltid saknat ett behändigt webformulär på svenska kyrkans hemsida för medlemsutträdanden.

Det här har gnagt i mig länge.

Nu har jag äntligen gjort slag i saken. En anmälan om utträde har författats, och ett kuvert försetts med frimärke. Jag behöver bara lägga det hela i någon lägligt placerad postlåda under morgondagen, så är det tack och hej, svenska kyrkan!

Jag motiverade beslutet med följande vackra lydelse:

Grunden för medlemskap i en religiös sammanslutning måste enligt min
uppfattning vara att man har en religiös övertygelse. Min livssyn är
icke-religiös och bygger på förnuft, kritiskt tänkande och ett vetenskapligt
förhållningssätt.

Av detta skäl anmäler jag härmed mitt utträde ur Svenska Kyrkan.

bildbevis

Ostbågar

En av mina favoriter, Manuel Castells, skrev någon gång under 90-talets sista år att vi istället för en förtryckande storebror har fått en myriad av välmenande småsystrar. Poängen var att det snarast är företag och organisationer, inte stater, som samlar in allsköns information om oss, vilka vi är och vad vi gör.

Jag brukar tänka på det där ibland, när det dimper ner personliga rabatterbjudanden från Ica. Billiga ostbågar i all ära, men det känns liksom inte riktigt bra.

Musiksöndag

Det sämsta med Spotify är att man måste lyssna så uppmärksammat när man gräver sig fram genom den enorma mängden tillgängliga artister och album. Annars riskerar man att missa guldkorn som man kanske aldrig någonsin stöter på igen. Utbudet är kort sagt fantastiskt, och ibland kan mitt inskränkta slarvlyssnande nästan ge mig lite dåligt samvete.

Idag har jag investerat i Spotify premium. Det känns bra. Basshunter kan helt enkelt slänga sig i väggen den närmaste månaden.

Bra skit: Jonnys superrappin hiphop classics

mina skivspelare, numera vanvördigt nedpackade på vinden

Mitt liv som lärare

Jag har inlett en bana som lärare på en gymnasieskola i Västerås. Det blir många, långa och intensiva dagar. Samtidigt är det nästan osannolikt roligt. Sköna kollegor, fantastiska elever. Och alla driver de hejdlöst men hjärtligt med den nye vikarien. Här kommer ett axplock:

- Jag har blivit utsatt för elstötspennor.
- Mina skor har blivit kidnappade.
- Jag lurats till att tro att jag glömt saker.
- Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att fundera på vad jag har glömt.
- Det skojas friskt om lammkött i min närvaro.
- Min dator har täckts av jättemånga post-it lappar.
- Mina nycklar försvinner nästan dagligen.
- Det har skrattats åt mina Marilyn Monroe strumpor.
- Jag har fått en jättestor Marilyn Monroe-affisch.
- Jag har förärats en hyllningshörna i treornas kapprum.
- Min sexuella läggning har ifrågasatts åtminstone ett hundratal gånger.
- Någon påstår sig sälja min stulna cykel.

Jag kan bara konstatera att jag nog aldrig har skrattat så mycket i hela mitt liv.

174 dagar senare, konstpaus

Aktiviteter inför valet

Förra måndagen deltog jag i en debatt på NTI-gymnasiet inför europaparlamentsvalet. Det dominerande ämnet var fildelning och integritet. Jag försökte säga att jag inte är speciellt förtjust i integritetskränkande lagar, men att utgångspunkten ändå borde vara att man faktiskt betalar för det man laddar ner. Därmed gjorde jag mig ovän med typ alla elever på nti-gymnasiet, kändes det som.

I lördags gjorde jag en insats för demokratin under Nyforsdagen tillsammans med Nyfors demokratiforum. Vi uppmanade nyforsborna att gå och rösta. Jag höll dessutom ett litet tal där jag påpekade att Nyfors har kommunens näst lägsta valdeltagande, att detta borde förbättras och att detta borde ske redan nu på söndag.

Jag har även själv passat på att rösta. Det blev Olle Schmidt, nr 2 på Folkpartiets lista. Han har visserligen fört en något anonym tillvaro, men efter att ha informerat mig om hans arbete i parlamentet, kan jag enbart konstatera att han har en stark liberal kompass och att han förtjänar en period till.

Igår gjorde jag en insats för renhållningen i Eskilstuna, genom att städa på bakgården efter nedskräpande Ung Vänster-glin. De hade försett allt som kom i deras väg med fula klistermärken och kastat överblivet skräp överallt, vilket givetvis såg för djävligt ut. Tur att det finns ansvarstagande medmänniskor som hjälper till att plocka bort andras skräp.

Det är för lite reklam på TV

De gamla konservativa högermännen var under det tidiga 1900-talet länge skeptiska till att överhuvudtaget utföra kampanjarbete. Partiet, det anrika gamla allmänna valmansförbundet, riskerade därigenom att förvandlas till en handelsvara bland andra. Husagitationen, det vi idag skulle kalla för dörrknackning, ansågs särskilt olämpligt för en prominent högerman.

Idag tycker vissa att det är fult att partier börjar producerar tv-reklam, eftersom politiken förringas till en kommersiell vara på en marknad. Samma argument, hundra år senare, lika märkligt. Det ligger liksom i det demokratiska systemets funktionssätt. Partierna syr ihop medborgarnas önskemål, och konkurrerar sedan om deras röster. Demokratin är en marknad för politik.

Tiderna förändras och det är klart att partierna måste hänga med. Min uppfattning är att det rent av vore tjänstefel om partierna inte gjorde sitt yttersta för att förmedla sina politiska budskap till medborgarna, och TV-reklam är ett sätt, bland många. Dessutom är jag övertygad om att det ökar medvetenheten om att vi faktiskt har ett val den 7:e juni.

Folkpartiet har alltid varit duktigt på att utnyttja Marits speciella personlighet i pr-sammanhang. De nya reklamfilmerna är verkligen inget undantag, och jag gillar dem skarpt. Vilken tuff tant!

Sveriges största valaffisch

Lydelsen ”ett rött europa” i stora röda bokstäver får åtminstone mig att tänka på östtyska militäruniformer, berlinmuren och sovjetiska stridsvagnar som rullar in i Prag 1968. Jag kan liksom inte hjälpa det.

Kårvalet 2009 - fiasko som vanligt

Mälardalens studentkår har genomfört kårval 2009. 800 av 15 000 studenter röstade. Drygt fem procent. Det är ett fantastiskt dåligt valdeltagande. Det är dessutom värt att notera att 52% av studenter i Eskilstuna och 38% av studenter i Västerås röstade blankt. Proteströster, är min gissning.

Det blir inte tydligare än så. Det är en konsekvens av kårobligatoriets utformning. Alla måste vara med, men få bryr sig egentligen. Trots hundraprocentig medlemsanslutning, organiserar man i själva verket bara en absolut minoritet av sina medlemmar.

Nu ska kårobligatoriet äntligen skrotas. I framtiden tvingas kårerna motivera sitt eget existensberättigande, och bedriva bra och meningsfull verksamhet för att locka medlemmar. Det tror jag är bäst för alla. Ytterligare en frihetsreform i vardagen.

Invandrares politiska inflytande

Igår närvarade jag vid kommunens temadag om demokratiutveckling. Bland annat redovisades siffror om valdeltagadet. Min personliga uppfattning är att valdeltagandet generellt inte är ett problem. I princip 80% av väljarna går och röstar i Sverige, vilket gör valdeltagandet starkt i jämförelse med de flesta andra länder.

Vad som är problematiskt är att valdeltagandet är sämre bland vissa grupper. Det gäller inte minst invandrare. Men är det egentligen så konstigt? Brist på kunskap är ett skäl. Ett annat är den kringskurna rösträtten. De invandrare som saknar svenskt medborgarskap har visserligen möjlighet att delta i kommunal- och landstingsval, men får inte delta i riksdagsvalet, där de stora besluten tas, och där mediefokuset i hög grad ligger.

Utländska medborgare är de enda vuxna människor som lever i Sverige och samtidigt har beskuren rösträtt. Min personliga uppfattning är principiellt demokratisk. Jag anser att man ska ha möjlighet att påverka de beslut som man själv blir påverkad av. De styrda, dvs de som lever under lagarna, bör även ha rätten att styra, dvs stifta lagarna. Den begränsade rösträtten utgör en demokratisk orättvisa. Av den anledningen anser jag att rösträtten i riksdagsvalen faktiskt bör utsträckas så att den omfattar även de som idag har möjlighet att delta i kommunalvalen.

Mos Def fo' president

Mos Def är en av mina favoritrappare. I detta klipp konstaterar han att om han vore president, då skulle han göra Amerika coolt igen, fo’ real. Han föreslår universal everything - health care, dental, education, housing - för 10% flat tax (ett kap)! Han skulle förbjuda larviga clubhiphop-fraser, som ”droppin it like its hot”, OCH han skulle inrätta en nationell Jam Master Jay-day!

Helt oslagbart - Obama kan helt enkelt slänga sig i väggen!

Den All-Galaktiska Gurgelbrännaren

En rektor från strängnäs har druckit en drink bestående av pressad lime och sprit, och konstaterar: ”Det var ungefär som att få hjärnan sakta mosad av en varm blytacka inslagen i citronskivor. Kan varmt rekommenderas”

Den som kan sin Liftares Guide till Galaxen vet naturligtvis att den gode rektorn anspelar på den All-Galaktiska Gurgelbrännaren (The Pan Galactic Gargle Blaster). Den Allgalaktiska Gurgelbrännaren anges i Guiden vara universums bästa drink, och effekten liknas vid att få hjärnan krossad av en guldtacka svept i citronskivor. Den rekommenderas dessutom varmt.

Gestaltas här.

Ja, bråkiga elever ska kunna stängas av från skolan

Jan Björklund vill ge skolorna möjlighet att stänga av bråkiga elever. Av någon anledning väcker det väldiga reaktioner. Jag förstår inte hur det kan vara så kontroversiellt. Elever som stör undervisningen för andra elever, som skapar otrygghet för andra, måste rimligtvis som en yttersta åtgärd kunna stängas av.

Avstängning är naturligtvis inte den enda åtgärden. Elever med utagerade beteendeproblem måste få olika former av stödinsatser, och har rätt till sin undervisning. Men det ena utesluter faktiskt inte det andra. Skolorna bör ha ett batteri av möjliga åtgärder att sätta in i akuta och allvarliga situationer. Det behövs fler verktyg i verktygslådan, inte färre.

Jag tror inte ens att möjligheten till avstängning skulle utnyttjas speciellt frekvent. Men jag kan för allt i världen inte förstå varför det inte ens borde vara möjligt?

Bloggande politiker

DN har granskat riksdagsledamöternas bloggar. Efter att ha räknat kommentarsinlägg tycks man avfärda politikerbloggar som ett enda stort fiasko.

Att, som DN, räkna antalet kommentarer är emellertid inget bra mått för att mäta bloggarnas kvalitet, eftersom de flesta som läser bloggar faktiskt inte skriver kommentarer. Det som är centralt här, menar jag, är dessutom inte antalet kommentarer, utan kvalitén på själva diskussionen bland kommentarerna. Kollar man runt på bloggar i allmänhet så kan man konstatera att blogginlägg relativt sällan genererar någon riktig sakdiskussion. Den politiska bloggens styrka ligger helt enkelt inte i dess kommentarsfunktioner.

Däremot tycker jag att den politiska bloggen har en viktig demokratisk potential beträffande politisk bevakning och ansvarsutkrävande. Internet, och bloggar, kan innebära en förstärkning av den representativa demokratin genom att möjliggör för väljarna att själva granska politikerna. Förutsättningen är att politikerna förmedlar information om sin politiska gärning och redogör för politiska ståndpunkter. Här finns mängder av goda exempel: Niklas Frykman, Mathias Sundin och Fredrik Malm för att nämna några bättre folkpartistiska bloggar som jag själv regelbundet följer.

Politikerbloggar är meningsfull verksamhet och bör inte avfärdas utifrån antalet kommentarer.

Trygghetsvandring i Nyfors

Ikväll genomförde Nyfors Demokratiforum en trygghetsvandring. Dessa går kortfattat ut på att man under en promenad inventerar närmiljön ur trygghetshänseende. Inbjudna var utöver brottsförebyggande rådet, som arrangerar såna här vandringar, även representanter från polis, kommunala förvaltningar, fastighetsägare och pensionärsföreningar.

Det regnade givetvis för första gången på hur länge som helst, och delvis av den anledningen framkom det kanske inte så många synpunkter som jag hade hoppats. Några uppslag skall vi i alla fall arbeta vidare med. En viktig insikt är dock att situationen i Nyfors absolut inte är så dålig som man ofta kan tro. Trots detta är nog själva upplevelsen av otrygghet relativt utbredd bland många boende, en uppfattning som några av deltagarna gav uttryck för.

Dessutom passade jag på att önska mig bättre polisnärvaro i Nyfors. Jag tycker att det är viktigt med polisnärvaro även mellan fyllebråken på den lokala krogen. Inte minst mot bakgrund av den otrygghet som många människor trots allt upplever.

Nu även med lärarexamen

Fem och ett halvt år är en lång tid. Men nu är den i hamn, min rykande färska lärarexamen. Jag är nu äntligen behörig att undervisa i samhällskunskap och historia i grundskolans senare år och i gymnasiet. Degree of Master of Education, som det så tjusigt heter på engelska.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli färdig. Å andra sidan känns det vemodigt. Jag tänker på alla de spännande kurser som jag har läst, och alla de lärdomar som de har bidragit med. Jag tillhör ju dem som verkligen trivs i de akademiska miljöerna, tycker att allmänbildning är viktigt och lätt skulle kunna tänka mig att läsa några år till, bara för att inhämta nya insikter och lära mig mer. Dessutom tänker jag på alla de fantastiska lärare som jag själv har haft genom åren, statsvetaren Mikael Axberg och historikern Christer Ericsson för att nämna de absolut främsta.

Tills vidare fortsätter jag dock att plugga religionsvetenskap på distans med ambitionen att så småningom bredda mig till ytterligare ett ämne. Men jag gissar att jag även fortsättningsvis kommer att ha svårt att hålla mig borta från de akademiska miljöerna. Att någon gång i framtiden själv ägna sig åt forskning vore dessutom lockande.

Min lärarexamen, här presenterad mot bakgrund av strålande vårmiljö utanför fönstret.

Spelutredningen vill införa internetcensur

Året är 2009. En statlig utredning föreslår att utländska spelsajter på internet skall blockeras. Som liberal hugger det liksom till i förlängda märgen. En klassisk statlig lösning på ett modernt problem.

Man skulle kunna ägna sig en god stund åt att klia sig i huvudet över detaljerna kring spelpolitiken, som exempelvis den uppenbara inkonsekvensen i att det är okey att människor spelar bort sina tillgångar på Svenskaspel.se men inte på Ladbrokes.com. Men här finns en mycket mer grundläggande och viktig diskussion som handlar om demokratiska principer.

Vad man i all välmening föreslår är att staten skall censurera delar av internet. Svenska medborgare ska inte ges tillträde till vissa typer av information på nätet. Vad man vill införa är begränsningar i yttrandefriheten. Steget från att blockera spelsajter till att även blockera andra kategorier av sajter är dessutom inte långt.

Jag önskar inte att någon skall drabbas av spelberoende. Men värnandet av yttrandefriheten är faktiskt mer grundläggande. Internetcensur hör hemma i kommunistiska diktaturer. Inte i Sverige.

Därför ämnar jag inte delta i Earth Hour

Världsnaturfonden vill att vi släcker lyset en timme ikväll för klimatet. På så vis vill man väcka opinion inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn.

Initiativet till Earth Hour kommer från Australien där 80% av elen produceras i smutsiga kolkraftverk som belastar klimatet. Utifrån en sådan utgångspunkt kan man förstå symboliken i att stänga av elen en timme. I Sverige produceras emellertid hälften av elen med vattenkraft, den andra hälften med kärnkraft. Det är elproduktion som i mycket låg grad belastar klimatet. Initiativet ger alltså ingenting alls.

Att släcka lyset är istället en symbolhandling för någonting helt annat. Det är en symbolhandling för konsumtionskritik. Det är en kritik mot det moderna samhället. En kritik mot det som ger oss välstånd och gör att vi har råd att bry oss om sådana saker som en förbättrad miljö.

Ändå har uppslutningen varit enorm. Och det kanske inte är så konstigt med tanke på att det är ett jippo som ger deltagarna anseende utan att det kostar dem någonting. Det ger politiker och företag möjlighet att visa handlingskraft för miljön, utan att de egentligen behöva göra någonting konkret alls. Hur lockande är inte det? Det är som att äta oxfilé helt gratis.

Jag tänker iallafall inte delta.

Allt är upp och ned

Ibland måste man bara stanna upp ett kort ögonblick och förundras. I Sverige har vi å ena sidan högerföreträdare som angriper girigheten inom det privata näringslivet och å andra sidan fackföreningsföreträdare som beviljar enorma mångmiljonbonusar och pensionsavtal. Allt verkar vara upp och ned.

Från ett historiskt perspektiv är det helt otroligt. Undrar vad Hjalmar Branting och Arvid Lindman hade sagt.

Rödgrön kärnkraftsöverenskommelse

Så kom då en överenskommelse från vänstern. Kärnkraften vill man fasa ut till förmån för förnyelsebara alternativ. Det är inte tal om någon vansinnesavveckling som miljöpartiet förespråkar, men ändå avveckling, till förmån för mer sol, vind och vatten. Vilket visserligen låter fint.

Faktum är emellertid att hälften av Sveriges el kommer ifrån kärnkraft. Hälften. Det är varannan lampa. Vartannat eluttag. Varannan grunka. Vindkraften utgör å andra sidan inte mer än en procent av elproduktionen i dagsläget. Det är inte trovärdigt att utan vidare utgå från att det kommer en massa tekniska lösningar farande, som inom överskådlig framtid gör det möjligt att ersätta de kärnkraftverk som behöver bytas ut. Dessutom kan vi inte gärna släcka ner riket de där vindstilla dagarna då solen inte skiner. Kärnkraften har helt enkelt en viktig roll att spela även i framtiden.

Alliansen har en bättre politik. Den innehåller satsningar på förnyelsebara energikällor, men utesluter inte att gammal kärnkraft får ersättas med ny. Det är en rationell och klok inriktning.

Halabja

16 Mars 1988 gasbombades den irakiska staden Halabja av Saddam Husseins styrkor, med en blandning av senapsgas och nervgas. 7 000 personer lär ha dött och 10 000 lär ha skadats. Fortfarande föds barn med fysiska handikapp och missfall är vanligt.

I måndags besökte jag och några andra folkpartister Kurdiska föreningens minneskväll för Halabja. Det var av naturliga skäl en känslosam tillställning för många deltagare. Den inbjudne talaren, Hama Dostan, kurdisk författare bosatt i Sverige, berättade om några enskilda människoöden från Halabja och gestaltade därigenom det lidande och de grymheter som de drabbade tvingats genomlida. Det handlar om människor som förlorat sina anhöriga och människor som fortfarande lider av fysiska och psykiska men.

Jag hörde först talas om Halabja under 2003. Det var under den amerikanska upprustningen kring Irak strax inför kriget som vår samhällskunskapslärare på gymnasiet visade oss en dokumentär om Halabja. Det nyanserade åtminstone min inställning till Saddamregimen, och det kommande kriget. Att avsätta en barbarisk regim som förtrycker och gasbombar sitt eget folk kändes inte längre särskilt orättfärdigt.

Åter till Liberty City

Mitt namn är Johnny Klebitz. Jag är en hård jävel. Jag kör chopper, bär skinnväst, och tillhör det ökända mc-gänget The Lost. Expansionen till det kontroversiella spelet Grand Theft Auto IV heter The Lost and Damned, och finns äntligen att ladda ner. Som jag väntat.

Grand Theft Auto IV, som skildrade historien om den krigsärrade serben Niko Bellics strävan efter lycka i ett nytt land, var ett fulländat spel. Kanske det bästa som jag har haft nöjet att lira. Därför är det så roligt att återvända till Liberty City, och återutforska den enorma New York-replikan och dess organiserade brottslighet från en helt ny huvudpersons perspektiv.

Livet som knutte är förstås ingen tebjudning. Det är grovt språk, våld, sex och droger. Men det är inte allt. Jag tycker om Grand Theft Auto-serien för att den har så mycket mer än våldsamheter. En välskriven story, originalitet och spänning, enorm frihet, stor humor kombinerat med aktuell och välformulerad samhällssatir. Och så många minnesvärda karaktärer. Tv-spel blir helt enkelt inte bättre än såhär. Detta är kultur.

Att kräva det omöjliga

Jag läser på Expressen.se att Lars Ohly (vpk) inspireras av Obama och vill att väljarna ska ha för höga förväntningar på de rödgröna inför valet 2010. Vi ska ”förvänta oss mycket” och ”kräva det omöjliga” från dem.

Det lär inte bli så svårt. Ta skolpolitiken, exempelvis. Området där partierna är så oense att Ohly stoppade tillsättandet av en skolpolitisk arbetsgrupp i syfte att bli ense. Vi ska alltså förvänta oss mycket och kräva det omöjliga. Men ett besked om något så viktigt som den framtida skolpolitiken verkar uppenbarligen vara lite för omöjligt.

Integrera mera

Jag har äntligen tagit mig igenom de första artiklarna i Maciej Zarembas senaste artikelserie "I väntan på Sverige".

Det är inte utan att man bedrövas. Zaremba beskriver en integrationspolitisk organisation utan flexibilitet, ett byråkratiskt gissel där regelverken i vissa fall förhindrar goda initiativ, meningsfull sysselsättning och integration. Han visar hur eleverna ofta tvingas läsa meningslösa kurser, kurser som de inte klarar av, eller kurser som de är överkvalificerade för. Jag kan inte uttala mig om det generella i det som Zaremba tar upp, men jag är säker på att det förekommer, och jag är säker på att det är förödande i de fall där det förekommer.

Jag tror emellertid att Zaremba sätter fingret på ett viktigt problem i det nedanstående:

”För er som inte vet det: För ”integrationen” ansvarar arbetsförmedlingen, vuxenutbildningen, länsstyrelsena, migrationsverket. Men det är socialtjänsten, som sitter på försörjningspengen, som bestämmer mest. Därav otaliga konflikter mellan dessa myndigheter.”

Det behövs en bättre samordning mellan myndigheterna, och tror jag, en tydligare statligt styrning av introduktionsverksamheten. Någon som sitter högst upp och pekar med hela armen. En viktig förutsättning för att man ska ta till rätt insatser är dessutom att man har en uppfattning om hur situationen ser ut. Därför måste den verksamhet som bedrivs ute i kommunerna utvärderas ordentligt. Vad fungerar och vad fungerar inte? Hur går det för dem som genomgått introduktionen?

När det gäller introduktionsverksamheten har det också kommit en rad goda initiativ från regeringens utredare. Återstår dock att se hur propositionen ser ut senare i år.

Receptfria läkemedel

Skulle jag som Eskilstunabo drabbas av huvudvärk eller nästäppa efter 19:00 en vardag får jag ta mig ut till Apoteket i Tuna park som har öppet en halvtimme extra. Men det är förstås en bit att gå. Därefter är jag helt enkelt hänvisad att ta tåget till Stockholm där det finns en handfull apotek som har kvällsöppet. 17:00 en lördag eller söndag kan jag skippa Tuna park och ta tåget direkt till Stockholm.

Detta känns naturligtvis onödigt krångligt.

Därför är det bra att det snart blir möjligt att springa in på närmaste Ica för att uträtta sådana ärenden. Tillgängligheten blir bättre både med avseende på avstånd och öppettider. En liten frihetsreform som gör människors vardag lite enklare. Kalasbra tycker jag.

Bura in bovarna!

Stadshotellet i Eskilstuna är satt i brand. Förmodligen anlagd. Boende på hotellet har därigenom blivit utsatta för livsfara, även om det hela lyckligtvis verkar ha förlösts väl och ingen verkar ha drabbats av några allvarliga skador. Kvar står emellertid skelettet av en anrik byggnad med stort symbolvärde som de flesta eskilstunabor kan relatera till. Det är dessutom inte första gången det sker, och det uppfattas med rätta som särskilt provokativt.

Att skydda medborgarna från brottslighet är samhällets mest grundläggande uppgift. Jag hoppas innerligt att man fångar de här busarna och sätter dem bakom lås och bom. Eskilstuna-Kurirens ledarsida manar dock på ett välformulerat sätt till bredare motkrafter:

”Gangstrarna ska känna folkets vrede. Eskilstunaborna, det civila samhället, det lokala näringslivet, de politiska företrädarna bör offentligt manifestera sin avsky mot illdåden, för att skapa ett klimat där de kriminellas frizon krymper, där fler människor trotsar rädslan och vågar vända dessa parasiter ryggen.”

Word up.

Appropå kebab

Jag har sett företrädare för de etablerade partierna angripa Sverigedemokraterna med kebabtallrikar. Inte i bokstavlig fysisk bemärkelse då, men i retoriken. Eftersom sverigedemokraterna antas vara rasister som ogillar invandring påtalar man den uppenbara inkonsekvensen att samma rasister gärna avnjuter en invandrad grillad kötträtt med ursprung i mellanöstern: rasist plus kebab lika med hycklande rasist, typ. Lika med fullständigt irrelevant egentligen.

Tyvärr tenderar det att balla ur totalt när politiker tar sig an Sverigedemokraterna. Generellt tycker jag nämligen att man ska vara mycket restriktiv med att använda benämningen rasism när man talar dem. En restriktiv invandringspolitik kan man tycka vad man vill om, men rasism är det inte per automatik.

Däremot börjar det bli obehagligt när man motiverar den restriktiva invandringspolitiken med resonemang som på ett eller annat sätt handlar om att det finns oöverbyggbara och permanenta skillnader mellan olika etniska grupper.

När var femte företrädare för Sverigedemokraterna tycker att araber, muslimer eller afrikaner inte kan bli svenskar, är man således enligt mitt sätt att se på det ute på djupt vatten. Att 30% av företrädarna tycker att utomnordiska adoptioner skall förbjudas spär förstås ytterligare på intrycket av att man faktiskt ser oöverbyggbara biologiska skillnader mellan folkgrupper.

Även om det är utslag av en minoritet ger det en hint om rätt otrevliga tendenser i partiet.

En hyllning

På frågan om var man hittar Stockholms bästa kebab svarade DN:s krogkommission för en tid sedan att den återfinns i Eskilstuna. Medvetna om att Eskilstuna knappast är att betrakta som förort till Stockholm, avslöjade de tyvärr aldrig vad kebabhaket hette. Jag kan ju enbart spekulera, men jag satsar mina bucks på att man åsyftade Billy Boys Fast Food.

På detta illustra kebabhak serveras kick-ass kebabtallrik. Två saker är avgörande: de skär kebaben i fina saftiga flarn som frambringar en perfekt balans mellan strips och kött, och de har dessutom Sveriges godaste starksås. Stark sås är hett skit, och med en så god starksås klarar man sig helt enkelt lika bra utan den där sörjiga vitsåsen. Och det gillar jag.

Jag var där tidigare idag och avnjöt kebabtallriken nedan. Med stärkta krafter gick jag sedan hem för att författa akademiska underverk. Och här sitter jag fortfarande, halv tre på natten, och låter kreativiteten flöda i ett gemytligt smattrande mot tangentbordet.

Vad är det med dessa vänskapsföreningar?

Sansad betraktelse över världens mest slutna samhälle, saxat från svensk-koreanska föreningens hemsida, som jag i ett svagt ögonblick surfade förbi.

”Fråga: Är Nordkorea en diktatur?
Svar: Nej, DFRK är en konstitutionell flerpartidemokrati som garanterar yttrande­ och församlingsfrihet för alla medborgare.

(…)

Fråga: Har Nordkoreas ekonomi kollapsat?
Svar: Tvärtom har DFRK en mycket mångsidig och produktiv ekonomi.”

Det är nog det bisarraste jag har sett sedan… Svensk-kubanska föreningen?

Bland bilfabriker och djurparker

Maud Olofsson gör sitt yttersta för att förklara varför det är en dålig idé att låta staten äga bilfabriker. Det har hon hittills skött bra. Här i kommunen gör vi i oppositionen vårt yttersta för att förklara varför det är en dålig idé för en kommun att driva djurpark.

39 miljoner kostade Parken Zoo för kommunen det senaste året. År efter år får kommunen skjuta till pengar, och det blir bara dyrare och dyrare för varje år som går. Det vore intressant att veta hur mycket Parken Zoo har kostat kommunen hittills. Signalerna från majoriteten är dessutom inte att tolka som att det kommer att bli något slut på eländet inom överskådlig tid.

Saab har inte gått med vinst på 15 år, trots att de har haft backup från världens största biltillverkare. Man måste förstås ha en ödmjuk inställning till de anställda som riskerar att förlora jobbet, men faktum är att Saab producerar bilar som konsumenterna inte vill ha. Vad skulle inte en statlig inblandning i ett sådant högriskprojekt i förlängningen kunna kosta skattebetalarna? Det kan bli precis hur dyrt som helst.

Den offentliga sektorns ska sköta gemensamma angelägenheter som rättsväsende och försvar samt skola, vård och omsorg. Att tillverka bilar eller att driva djurparker är inte att betrakta som dess uppgift. Däremot är det ansvarslös gambling med dina och mina pengar.

Graffiti är konst

Som gammal hängiven hiphop-entusiast, är jag den förste att medge att graffiti är konst. Men det hör inte till. Att vandalisera (grymt ord!) spårvagnar är helt enkelt olagligt.

Eftersom skadegörelsen utgjorde ett examensarbete bör konstfack rimligtvis ha varit införstådda och gett sitt aktiva medgivande till utformningen. Dessutom antar jag att de har examinerat arbetet. Således är det inte mer än rätt att de även tar på sig ansvaret för det som har inträffat och kompenserar kostnaden för klottersaneringen.

Jag tycker att det är viktigt att man tar avstånd från sådan här verksamhet. Annars legitimerar man bara den skadegörelse som så ofta ligger i graffitikulturens natur.

Ordförandeskapet i Nyfors demokratiforum

Eftersom valdeltagandet minskar försöker många kommunerna finna nya vägar för att öka kommuninvånarnas delaktighet. I Eskilstuna har man bland annat inrättad så kallade demokratiforum i kommunens fyra stora utanförskapsområden. Forumen består av en representant från varje parti, som i sin tur utser en boenderepresentant. Tanken är att forumet dels ska kunna lyfta synpunkter från de boende uppåt i den kommunala organisationen, och dels skall förankra kommunala beslut bland de boende. Själv har jag nöjet att representera folkpartiet i Nyfors demokratiforum.

Ordförandeposten utser forumet inom sig för ett år i taget, och när det i onsdags var dags för ett nytt ordförandeval fick jag förtroendet att leda forumets arbete under det kommande året. Överraskande men hedrande, och rätt spännande.

Folkpartiet har haft invändningar beträffande forumen, och av den anledningen måste jag betona att jag tar uppdraget på allvar, och kommer att göra mitt yttersta för att Nyfors demokratiforum skall fungera så bra som möjligt och genomföra så mycket bra saker som möjligt, utifrån givna förutsättningar. Min personliga ambition är att lyfta trygghetsfrågorna inom ramen för forumet, något som jag tror har hög aktualitet för många boende i området.

Stökigt i Nyfors i natt

Kvällsunderhållningen denna fredag utgjordes av ett stor ansamling ungdomar som härjade på en skolgård, strax utanför mitt vardagsrumsfönster. Stämningen och antalet indikerade party som ballat ur. Att det hade ballat ur antyddes även av att dom hade sällskap av åtminstone 7 polispatruller.

Värre tycktes det bli efter att polisen lyckats skingra det stora flertalet. Kvar fanns ett större järngäng som enkom tycktes stanna för att dom roades av att provocera poliser. Det skanderades slagord av karaktären ”krossa polisen” och ”fuck da police”, i värsta compton-andan. Stämningen var hotfull, och några ögonblick verkade det råda rena rama upploppsstämningen.

Dels var det givetvis outsägligt störande. Min sambo ska gå till jobbet tidigt imorgon och tvingade sig till sömns. Själv kunde jag inte, för allt oväsen. Dessutom var det rätt obehagligt. Sådana händelser skapar en känsla av otrygghet hos dem som bor och rör sig i området. Jag såg en kvinna som av förklarliga skäl skyndade förbi folksamlingen så fort hon kunde, med sin barnvagn framför sig.

Det är skrämmande att det finns ungdomar som inte har bättre för sig en fredagskväll än att jävlas med såväl medmänniskor som polis. Det får en att fundera över var en sådan respektlös inställning gentemot ordningsmakten i förlängningen kan sluta.

Uppdatering: E-K skriver om det. Tydligen kastades det flaskor också.

Vad skulle du göra med 39 miljoner kronor?

I Eskilstuna har vi en djurpark som heter Parken Zoo. Den ägs av kommunen och har gått back år efter år. Sedan något år tillbaka har man haft en plan för att nå nollresultat 2012. Hittills har det väl minst sagt gått sådär.

Istället för det beräknade underskottet på 24 miljoner (!) för 2008, så blev det 39 miljoner kronor minus. Det är pengar som inte kommer att komma farande ur någon blå himmel. Det är kommuninnevånarnas tillgångar, och de hanteras oansvarigt.

För att komma till rätta med situationen tänker man nu säga upp 4-8 tjänster. Dessutom ska man anställa en ekonomichef och se över utgifterna. En stilla undran: är det inte ganska anmärkningsvärt att sådana åtgärder kommer först nu, 14 miljoner kronor senare? Det vittnar dessutom om att ett minus på ”bara” 24 miljoner hade betraktats som något fullt acceptabelt.

Jag tror att kommunledningen långsamt håller på att förlora kommuninnevånarnas förtroende när det gäller Parken Zoo.

Små smulor är också bröd

Våra lokala vänsterpartister petar i skolmaten. Nils Brown (m) tror att eleverna klarar det bäst själva.

Personligen vet jag bara att jag aldrig brukar känna mig riktigt mätt om maten inte innehåller åtminstone lite kött. Ikväll tillagade jag pasta med kyckling och rökt kalkon. Det kan jag varmt rekommendera andra att göra också. Dessutom bättre än nötkött ur klimathänseende.

Mera kärnkraft

Statsvetaren Olof Ruin vill ha en ny folkomröstning om kärnkraften. Han menar att det vore det enda principiellt riktiga sättet att ändra ett beslut från en tidigare omröstning. Det är, enligt Ruin, ”traditionen”.

I Sverige är det väl knappast mycket till tradition, men visst, det är väl rimligt, beroende på frågans karaktär. Euron, exempelvis, kräver en ny omröstning. Kärnkraftsfrågan är emellertid inte vad den en gång var. Kärnkraftsbeslutet är 30 år gammalt och har förlorat det mesta av sin legitimitet. Ingen svensk under 47 års ålder, har haft inflytande över resultatet. Opinionen ser annorlunda ut. Kärnkraften utgör dessutom själva basen i den svenska energiförsörjningen, och vi vet idag att den inte kommer att ersättas av något kostnadseffektivt alternativ inom överskådlig framtid.

Ruins resonemang kan dock få viss aktualitet. Traditionellt sett så är folkomröstningar den potentielle förlorarens strategi. Socialdemokraterna kommer inte att ropa efter någon kärnkraftsdebatt där man tvingas bekänna färg. Annat är det förstås med Miljöpartiet och VPK. De har allt att vinna på att kräva folkomröstning. Därför tror jag att det är någonting som vi kommer att höra mer om, åtminstone från deras sida.

Tillgängligheten inom vården

Britt-Inger Remning hade idag en insändare i Eskilstuna-Kuriren om telefontiderna till vårdcentralerna. Det fick mig att tänka på när jag försökte få en läkartid senast. Eftersom jag tidigare inte behövt ta kontakt med någon vårdcentral, så var det en upplysande erfarenhet.

Jag minns att jag ringde sen förmiddag. När man ringde upp några timmar senare fick jag beskedet att det inte fanns några tillgängliga läkartider, och att det tydligen inte var möjligt att planera in ett besök nästa dag, trots att besvären visserligen var mycket angelägna att undersöka. Jag fick helt enkelt prova igen dagen efter, direkt på morgonen.

Nog sagt. Jag trodde jag mig vara ute i god tid när jag ringde kvart över åtta på den efterföljande dagen (man öppnar vid åtta). Tji fick jag. När man ringde upp på eftermiddagen var det bara att konstatera att jag ringt försent igen, alla läkartider var redan tagna, och jag var tydligen jättedum som inte förstod bättre än att ringa så sent.

Man uppmanade mig att ringa igen påföljande dag, denna gång fem minuter innan åtta, då vårdcentralen öppnade. Det lyckades, och på dag tre fick jag till slut träffa en läkare.

Hemligheten med att försäkra sig om en läkartid var helt enkelt att ringa innan telefonmottagningen, som är öppen mellan 8-17, ens hade öppnat. Inte undra på att människor hyser agg emot vården. Jag förstår varför. Tillgängligheten är inte vad den borde vara.

Min nya plättlagg

När jag fyllde år nyligen fick jag en splitt ny plättlagg av min mormor. I gjutjärn, förstås. När det gäller plättar så är det helt enkelt gjutjärn som gäller, och det vet mormor eftersom hon är old school.

Jag gillar plättar. Plättar är överlägsna pannkakor av så många olika skäl. De är små och söta. De är roliga att titta på. De är lagom stora för att placeras i munnen hela, en åt gången. Och dessutom är balansen mellan fyllning och plätt helt enkelt perfekt.

Min sambo är all about hälsosamma dieter. Därför har vi börjat köra 50% vetemjöl och 50% dinkelmjöl i smeten. Jag är minst sagt skeptisk till hälsokost, men faktiskt, dinkelmjölet ger en betydligt matigare konsistens. Utöver dinkelmjöl så är det dessutom viktigt med någon matsked vanillinsocker, eftersom det ger plättarna en fylligare smak. De gräddas tunna och gyllenbruna, med mycket smör, så att de får en frasig och fin kant.

Plättar serveras enligt min mening med smör och socker, eller med kopiösa mängder drottningssylt. Dessutom är det inte alls tokigt med en eller ett par skedar vispgrädde till.

Alliansen äntligen enig om kärnkraften

Det finns såna där sällsynta tillfällen då man får en känsla av att man upplever någonting riktigt historiskt. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är helt enkelt fantastiska nyheter att Alliansen lämnar de 30 år gamla låsningarna i kärnkraftsfrågan.

Själv var jag inte ens född 1980, när linjen om långsam avveckling segrade i en folkomröstning. Kärnkraften har länge varit en väldigt emotionell fråga, och har setts som en allmän symbol för miljöförstöring, storskalighet, urbanisering, och kort sagt allt som ansetts vara dåligt med det moderna samhället. Opinionen har sedan dess förändrats, inte minst tack vare den ökade fokuseringen på klimatfrågan de senaste åren. Kärnkraft är helt enkelt bättre än fossila bränslen för miljön. Dessutom är den både säker och billig.

Beslutet innebär att Sverige kan bygga nya kärnkraftverk i den takt som de gamla fasas ut. Det är en logisk inställning. Personligen tycker jag dock att ett maxantal på 10 reaktorer är rätt poänglös, och skulle inte ha någonting emot en större utbyggnad i snabbare takt, under förutsättning att det finns ett intresse för det. Samtidigt är det förstås sympatiskt med ökade satsningar på förnyelsebar energi.

Det ska bli intressant att observera reaktionerna på vänstersidan. Socialdemokraterna har ju trots kongressbeslut om avveckling, både internt och genom facket, en ambivalent hållning till kärnkraften medan Vpk och Miljöpartiet är starkt emot. En bred överenskommelse som inkluderar även Socialdemokraterna skulle störa koalitionskonsolideringen på vänstersidan, i ett känsligt läge. Socialdemokraterna tvingas helt enkelt befästa kärnkraftsmotståndet. Detta sätter socialdemokraterna i en besvärande situation, både internt, i relationen till fackföreningarna, och i förhållande till industriarbetare och mittenväljare som tycker att kärnkraft är bra skit.

Därför hejade jag på John McCain

Jag gillade dem båda, och hade länge svårt att välja, men inför valnatten så var det bara att konstatera att jag någonstans innerst inne kände mest för McCain. Som glad liberal och frihandelsförespråkare, var det liksom svårt att värja sig från Obamas protektionistiska retorik. Dessutom gillade jag inte att Obama så bestämt förespråkade ett tillbakadragande från Irak.

Det ekonomiska stimulanspaketet för den amerikanska ekonomin har konstaterats innehålla klausuler om att favorisera amerikansktillverkade stål och industriprodukter. Det är dåliga nyheter för omvärlden, och inte minst för Sverige.

Det räcker förmodligen inte för att glorian ska hamna på sned, men det är bara att konstatera att Obama, trots alla goda initiativ sedan tillträdande, nu även har visat sig från sin absolut fulaste sida.

Ämnesundervisning på hemspråket ska inte förbjudas

En arbetsgrupp inom folkpartiet vill förbjuda ämnesundervisning på hemspråket. Det är ett förslag som dykt upp i lite olika skepnader genom åren (se tex debatten om blattesvenskan som var aktuell för ett par år sedan). Det hela verkar bygga på föreställningen om att satsningar på förstaspråket hindrar inlärning av andraspråket.

Visst skulle det vara önskvärt med mer svenskundervisning för invandrare. Men det kan ta många år innan man behärskar ett nytt språk så pass bra, att man tar till sig undervisningsinnehållet lika bra på det nya språket. Under tiden riskerar man att hamna hopplöst efter, och dåliga studieresultat bidrar knappast till någon bättre integration.

Det hela är egentligen mycket enkelt. Eftersom vi lär oss bäst på det språk som vi kan bäst, ger parallella satsningar på undervisning i svenska och i modersmålet bäst resultat för integration. Poängen är att det behövs både och, inte antingen eller. Därför vore det vansinne att plocka bort möjligheten till ämnesundervisning på hemspråket.

Sap, vpk och arbetarrörelsen

Det är spännande tider att leva i. Oavsett vad man tycker om vänsteralliansen så innebär det ett ganska intressant fenomen i svensk politik. Inte minst har relationen mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet popcorn-och-läsk-kvaliteer. Den har varit problematisk ända sedan partikonsolideringen i 1900-talets början och hundra år senare kan vi konstatera att konflikten fortfarande har hög aktualitet.

Socialdemokraterna har alltid verkat för att monopolisera arbetarrörelsen. I detta har man lyckats otroligt väl. I Sverige betraktas arbetarrörelsen som synonymt med socialdemokraterna. Det kan uttryckas såhär:

arbetare → arbetarklass → LO → SAP.

Detta är egentligen rätt märkligt. I själva verket består arbetarrörelsen, i synnerhet under dess tidiga historia, av en stor mångfald av olika grupperingar, allt från reformistiska socialister, till marxister, syndikalister, anarkister och ja, just det, kommunister. Ändå har man lyckats framställa arbetarrörelsen som exklusivt socialdemokratisk.

Detta kan bland annat förklaras med att socialdemokraterna tidigt fick en särställning inom arbetarrörelsen, bland annat genom LO, och inte minst genom den legitimitet som man erhöll i samband med kohandeln med bondeförbundet på 30-talet. Därefter har man i regeringsställning kunnat framställa sig som bärare av ”de historiska framstegen”, folkhemmet och välfärdsstaten. Konkurrerande grupper från vänster har man kunnat avfärda.

Socialdemokraterna tvingas idag knyta vänsterpartiet närmare till sig för att, gud förbjude, kunna vinna valet 2010. Dilemmat ligger i att närma sig vänsterpartiet, utan att förknippas med kommunism. Detta kommer bland annat ske genom ett understöd av vänsterpartiets mer moderata element. Detta har vi redan sett exempel på i att vänsterpartiet nu har tvingats acceptera budgetreglerna.

Samarbetet innebär samtidigt att man på ett mer påtagligt sätt än någonsin tidigare legitimerar en del av arbetarrörelsen som man alltid har velat distansiera sig från, som man alltid har beskrivit som en avvikande anomali. Den intressanta frågan är vad detta kommer att innebära för svensk vänster på några års sikt?

Möjligen leder det till att vänsterpartiet återigen fjärmar sig från kommunismen och framstår som ett modern vänsterparti? Kanske leder det till att socialdemokraterna i högre grad mister sin särställning och blir ett parti som alla andra?

En ny start

Den senaste tiden, typ det sista halvåret eller så, har jag emellanåt slagits av ett oerhört bloggsug. Icke desto mindre har jag tappat luften igen i ungefär samma ögonblick som jag klickat mig in på den gamla bloggen för att författa något. Det behövdes helt enkelt en omstart. Ut med det gamla och in med någonting nytt.

Jag tänker mig att det ska få handla om allt sånt som jag tycker är kul. Allt från politik, till ädla drycker, tv-spel och feta beats.