torsdag, oktober 29, 2009

mamma scan kan slänga sig i väggen

Som liten så gödde min mamma mig med makaroner och köttbullar. Ofta. Gärna flera gånger i veckan. Med kopiösa mängder ketchup. Allt till min pappas stora förtret.

När jag har blev äldre, och betydligt klokare, insåg jag att såna där stekfärdiga köttbullar som man köper i butik inte går att äta. Det hade pappa redan insett. Jag förstår inte hur de tillverkar dem, hur de får dem att smaka och framförallt lukta så illa, eller hur de får till den där märkliga, degiga konsistensen som på intet sätt liknar riktiga köttbullar. Och jag förstår absolut inte varför folk fortsätter att köpa dem.

Ibland när jag känner mig riktigt inspirerad rullar jag egna, riktiga, köttbullar. Jag använder en fet nötfärs, så att de håller sig riktigt saftiga, och jag kryddar dem med lök, chili, svartpeppar och mycket kryddpeppar. Jag serverar dem med penne, och en tomatsås bestående av krossade tomater, en skvätt vin, lök och vitlök som får puttra någon timme med oregano, chili och timjan. Och detta är något av det bästa jag vet.

riktiga köttbullar

1 kommentar:

Tant Emma sa...

Mm.. riktiga köttbullar ska det vara. De färdiga som finns att köpa kan man knappt kalla för köttbullar, snarare köttstudsbollar eller nått. :)