Jag har sett företrädare för de etablerade partierna angripa Sverigedemokraterna med kebabtallrikar. Inte i bokstavlig fysisk bemärkelse då, men i retoriken. Eftersom sverigedemokraterna antas vara rasister som ogillar invandring påtalar man den uppenbara inkonsekvensen att samma rasister gärna avnjuter en invandrad grillad kötträtt med ursprung i mellanöstern: rasist plus kebab lika med hycklande rasist, typ. Lika med fullständigt irrelevant egentligen.
Tyvärr tenderar det att balla ur totalt när politiker tar sig an Sverigedemokraterna. Generellt tycker jag nämligen att man ska vara mycket restriktiv med att använda benämningen rasism när man talar dem. En restriktiv invandringspolitik kan man tycka vad man vill om, men rasism är det inte per automatik.
Däremot börjar det bli obehagligt när man motiverar den restriktiva invandringspolitiken med resonemang som på ett eller annat sätt handlar om att det finns oöverbyggbara och permanenta skillnader mellan olika etniska grupper.
När var femte företrädare för Sverigedemokraterna tycker att araber, muslimer eller afrikaner inte kan bli svenskar, är man således enligt mitt sätt att se på det ute på djupt vatten. Att 30% av företrädarna tycker att utomnordiska adoptioner skall förbjudas spär förstås ytterligare på intrycket av att man faktiskt ser oöverbyggbara biologiska skillnader mellan folkgrupper.
Även om det är utslag av en minoritet ger det en hint om rätt otrevliga tendenser i partiet.
Clintons vicepresidentkandidat - här är facit
10 år sedan
