Bloggande politiker

DN har granskat riksdagsledamöternas bloggar. Efter att ha räknat kommentarsinlägg tycks man avfärda politikerbloggar som ett enda stort fiasko.

Att, som DN, räkna antalet kommentarer är emellertid inget bra mått för att mäta bloggarnas kvalitet, eftersom de flesta som läser bloggar faktiskt inte skriver kommentarer. Det som är centralt här, menar jag, är dessutom inte antalet kommentarer, utan kvalitén på själva diskussionen bland kommentarerna. Kollar man runt på bloggar i allmänhet så kan man konstatera att blogginlägg relativt sällan genererar någon riktig sakdiskussion. Den politiska bloggens styrka ligger helt enkelt inte i dess kommentarsfunktioner.

Däremot tycker jag att den politiska bloggen har en viktig demokratisk potential beträffande politisk bevakning och ansvarsutkrävande. Internet, och bloggar, kan innebära en förstärkning av den representativa demokratin genom att möjliggör för väljarna att själva granska politikerna. Förutsättningen är att politikerna förmedlar information om sin politiska gärning och redogör för politiska ståndpunkter. Här finns mängder av goda exempel: Niklas Frykman, Mathias Sundin och Fredrik Malm för att nämna några bättre folkpartistiska bloggar som jag själv regelbundet följer.

Politikerbloggar är meningsfull verksamhet och bör inte avfärdas utifrån antalet kommentarer.