Det är inte utan att man bedrövas. Zaremba beskriver en integrationspolitisk organisation utan flexibilitet, ett byråkratiskt gissel där regelverken i vissa fall förhindrar goda initiativ, meningsfull sysselsättning och integration. Han visar hur eleverna ofta tvingas läsa meningslösa kurser, kurser som de inte klarar av, eller kurser som de är överkvalificerade för. Jag kan inte uttala mig om det generella i det som Zaremba tar upp, men jag är säker på att det förekommer, och jag är säker på att det är förödande i de fall där det förekommer.
Jag tror emellertid att Zaremba sätter fingret på ett viktigt problem i det nedanstående:
”För er som inte vet det: För ”integrationen” ansvarar arbetsförmedlingen, vuxenutbildningen, länsstyrelsena, migrationsverket. Men det är socialtjänsten, som sitter på försörjningspengen, som bestämmer mest. Därav otaliga konflikter mellan dessa myndigheter.”Det behövs en bättre samordning mellan myndigheterna, och tror jag, en tydligare statligt styrning av introduktionsverksamheten. Någon som sitter högst upp och pekar med hela armen. En viktig förutsättning för att man ska ta till rätt insatser är dessutom att man har en uppfattning om hur situationen ser ut. Därför måste den verksamhet som bedrivs ute i kommunerna utvärderas ordentligt. Vad fungerar och vad fungerar inte? Hur går det för dem som genomgått introduktionen?
När det gäller introduktionsverksamheten har det också kommit en rad goda initiativ från regeringens utredare. Återstår dock att se hur propositionen ser ut senare i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar