zapatistas

Den senaste tiden har min arbetsplats utsatts för diverse fientliga angrepp från illvilliga arbetskamrater. Som tur är vaktas den numera av tre stycken hårdföra zapatistgerillakrigare från den mexikanska cihapasregionen.

Knivporr

Jag har sedan ett drygt år tillbaka utvecklat en pervers fetisch för köksknivar. Det senaste tillskottet i knivparken är en 24cm japansk gyuto av märket Akifusa. Det långa, slimmade bladet är otroligt roligt att jobba med, och allt förvandlas till gräs i dess väg.

top dollar shit

mamma scan kan slänga sig i väggen

Som liten så gödde min mamma mig med makaroner och köttbullar. Ofta. Gärna flera gånger i veckan. Med kopiösa mängder ketchup. Allt till min pappas stora förtret.

När jag har blev äldre, och betydligt klokare, insåg jag att såna där stekfärdiga köttbullar som man köper i butik inte går att äta. Det hade pappa redan insett. Jag förstår inte hur de tillverkar dem, hur de får dem att smaka och framförallt lukta så illa, eller hur de får till den där märkliga, degiga konsistensen som på intet sätt liknar riktiga köttbullar. Och jag förstår absolut inte varför folk fortsätter att köpa dem.

Ibland när jag känner mig riktigt inspirerad rullar jag egna, riktiga, köttbullar. Jag använder en fet nötfärs, så att de håller sig riktigt saftiga, och jag kryddar dem med lök, chili, svartpeppar och mycket kryddpeppar. Jag serverar dem med penne, och en tomatsås bestående av krossade tomater, en skvätt vin, lök och vitlök som får puttra någon timme med oregano, chili och timjan. Och detta är något av det bästa jag vet.

riktiga köttbullar

Husgudar 1

Om jag skulle välja ut en skiva ur min skivsamling, som är lite bättre än alla andra skivor, så skulle det bli Keith Jarrett Trios ”Changeless”. Piano, trummor och kontrabas. Fokuserat, sympatiskt och meditativt. Melodiskt, enkelt och oerhört, oerhört vackert. Jag har spenderat så många sena kvällar i sällskap med den här skivan, men ändå tar den liksom aldrig slut.

Tack och hej, svenska kyrkan!

Det främsta skälet till att jag fortfarande är medlem i kyrkan är min egen ohälsosamma slapphet. Jag har liksom alltid saknat ett behändigt webformulär på svenska kyrkans hemsida för medlemsutträdanden.

Det här har gnagt i mig länge.

Nu har jag äntligen gjort slag i saken. En anmälan om utträde har författats, och ett kuvert försetts med frimärke. Jag behöver bara lägga det hela i någon lägligt placerad postlåda under morgondagen, så är det tack och hej, svenska kyrkan!

Jag motiverade beslutet med följande vackra lydelse:

Grunden för medlemskap i en religiös sammanslutning måste enligt min
uppfattning vara att man har en religiös övertygelse. Min livssyn är
icke-religiös och bygger på förnuft, kritiskt tänkande och ett vetenskapligt
förhållningssätt.

Av detta skäl anmäler jag härmed mitt utträde ur Svenska Kyrkan.

bildbevis

Ostbågar

En av mina favoriter, Manuel Castells, skrev någon gång under 90-talets sista år att vi istället för en förtryckande storebror har fått en myriad av välmenande småsystrar. Poängen var att det snarast är företag och organisationer, inte stater, som samlar in allsköns information om oss, vilka vi är och vad vi gör.

Jag brukar tänka på det där ibland, när det dimper ner personliga rabatterbjudanden från Ica. Billiga ostbågar i all ära, men det känns liksom inte riktigt bra.

Musiksöndag

Det sämsta med Spotify är att man måste lyssna så uppmärksammat när man gräver sig fram genom den enorma mängden tillgängliga artister och album. Annars riskerar man att missa guldkorn som man kanske aldrig någonsin stöter på igen. Utbudet är kort sagt fantastiskt, och ibland kan mitt inskränkta slarvlyssnande nästan ge mig lite dåligt samvete.

Idag har jag investerat i Spotify premium. Det känns bra. Basshunter kan helt enkelt slänga sig i väggen den närmaste månaden.

Bra skit: Jonnys superrappin hiphop classics

mina skivspelare, numera vanvördigt nedpackade på vinden

Mitt liv som lärare

Jag har inlett en bana som lärare på en gymnasieskola i Västerås. Det blir många, långa och intensiva dagar. Samtidigt är det nästan osannolikt roligt. Sköna kollegor, fantastiska elever. Och alla driver de hejdlöst men hjärtligt med den nye vikarien. Här kommer ett axplock:

- Jag har blivit utsatt för elstötspennor.
- Mina skor har blivit kidnappade.
- Jag lurats till att tro att jag glömt saker.
- Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att fundera på vad jag har glömt.
- Det skojas friskt om lammkött i min närvaro.
- Min dator har täckts av jättemånga post-it lappar.
- Mina nycklar försvinner nästan dagligen.
- Det har skrattats åt mina Marilyn Monroe strumpor.
- Jag har fått en jättestor Marilyn Monroe-affisch.
- Jag har förärats en hyllningshörna i treornas kapprum.
- Min sexuella läggning har ifrågasatts åtminstone ett hundratal gånger.
- Någon påstår sig sälja min stulna cykel.

Jag kan bara konstatera att jag nog aldrig har skrattat så mycket i hela mitt liv.

174 dagar senare, konstpaus

Aktiviteter inför valet

Förra måndagen deltog jag i en debatt på NTI-gymnasiet inför europaparlamentsvalet. Det dominerande ämnet var fildelning och integritet. Jag försökte säga att jag inte är speciellt förtjust i integritetskränkande lagar, men att utgångspunkten ändå borde vara att man faktiskt betalar för det man laddar ner. Därmed gjorde jag mig ovän med typ alla elever på nti-gymnasiet, kändes det som.

I lördags gjorde jag en insats för demokratin under Nyforsdagen tillsammans med Nyfors demokratiforum. Vi uppmanade nyforsborna att gå och rösta. Jag höll dessutom ett litet tal där jag påpekade att Nyfors har kommunens näst lägsta valdeltagande, att detta borde förbättras och att detta borde ske redan nu på söndag.

Jag har även själv passat på att rösta. Det blev Olle Schmidt, nr 2 på Folkpartiets lista. Han har visserligen fört en något anonym tillvaro, men efter att ha informerat mig om hans arbete i parlamentet, kan jag enbart konstatera att han har en stark liberal kompass och att han förtjänar en period till.

Igår gjorde jag en insats för renhållningen i Eskilstuna, genom att städa på bakgården efter nedskräpande Ung Vänster-glin. De hade försett allt som kom i deras väg med fula klistermärken och kastat överblivet skräp överallt, vilket givetvis såg för djävligt ut. Tur att det finns ansvarstagande medmänniskor som hjälper till att plocka bort andras skräp.

Det är för lite reklam på TV

De gamla konservativa högermännen var under det tidiga 1900-talet länge skeptiska till att överhuvudtaget utföra kampanjarbete. Partiet, det anrika gamla allmänna valmansförbundet, riskerade därigenom att förvandlas till en handelsvara bland andra. Husagitationen, det vi idag skulle kalla för dörrknackning, ansågs särskilt olämpligt för en prominent högerman.

Idag tycker vissa att det är fult att partier börjar producerar tv-reklam, eftersom politiken förringas till en kommersiell vara på en marknad. Samma argument, hundra år senare, lika märkligt. Det ligger liksom i det demokratiska systemets funktionssätt. Partierna syr ihop medborgarnas önskemål, och konkurrerar sedan om deras röster. Demokratin är en marknad för politik.

Tiderna förändras och det är klart att partierna måste hänga med. Min uppfattning är att det rent av vore tjänstefel om partierna inte gjorde sitt yttersta för att förmedla sina politiska budskap till medborgarna, och TV-reklam är ett sätt, bland många. Dessutom är jag övertygad om att det ökar medvetenheten om att vi faktiskt har ett val den 7:e juni.

Folkpartiet har alltid varit duktigt på att utnyttja Marits speciella personlighet i pr-sammanhang. De nya reklamfilmerna är verkligen inget undantag, och jag gillar dem skarpt. Vilken tuff tant!

Sveriges största valaffisch

Lydelsen ”ett rött europa” i stora röda bokstäver får åtminstone mig att tänka på östtyska militäruniformer, berlinmuren och sovjetiska stridsvagnar som rullar in i Prag 1968. Jag kan liksom inte hjälpa det.

Kårvalet 2009 - fiasko som vanligt

Mälardalens studentkår har genomfört kårval 2009. 800 av 15 000 studenter röstade. Drygt fem procent. Det är ett fantastiskt dåligt valdeltagande. Det är dessutom värt att notera att 52% av studenter i Eskilstuna och 38% av studenter i Västerås röstade blankt. Proteströster, är min gissning.

Det blir inte tydligare än så. Det är en konsekvens av kårobligatoriets utformning. Alla måste vara med, men få bryr sig egentligen. Trots hundraprocentig medlemsanslutning, organiserar man i själva verket bara en absolut minoritet av sina medlemmar.

Nu ska kårobligatoriet äntligen skrotas. I framtiden tvingas kårerna motivera sitt eget existensberättigande, och bedriva bra och meningsfull verksamhet för att locka medlemmar. Det tror jag är bäst för alla. Ytterligare en frihetsreform i vardagen.

Invandrares politiska inflytande

Igår närvarade jag vid kommunens temadag om demokratiutveckling. Bland annat redovisades siffror om valdeltagadet. Min personliga uppfattning är att valdeltagandet generellt inte är ett problem. I princip 80% av väljarna går och röstar i Sverige, vilket gör valdeltagandet starkt i jämförelse med de flesta andra länder.

Vad som är problematiskt är att valdeltagandet är sämre bland vissa grupper. Det gäller inte minst invandrare. Men är det egentligen så konstigt? Brist på kunskap är ett skäl. Ett annat är den kringskurna rösträtten. De invandrare som saknar svenskt medborgarskap har visserligen möjlighet att delta i kommunal- och landstingsval, men får inte delta i riksdagsvalet, där de stora besluten tas, och där mediefokuset i hög grad ligger.

Utländska medborgare är de enda vuxna människor som lever i Sverige och samtidigt har beskuren rösträtt. Min personliga uppfattning är principiellt demokratisk. Jag anser att man ska ha möjlighet att påverka de beslut som man själv blir påverkad av. De styrda, dvs de som lever under lagarna, bör även ha rätten att styra, dvs stifta lagarna. Den begränsade rösträtten utgör en demokratisk orättvisa. Av den anledningen anser jag att rösträtten i riksdagsvalen faktiskt bör utsträckas så att den omfattar även de som idag har möjlighet att delta i kommunalvalen.

Mos Def fo' president

Mos Def är en av mina favoritrappare. I detta klipp konstaterar han att om han vore president, då skulle han göra Amerika coolt igen, fo’ real. Han föreslår universal everything - health care, dental, education, housing - för 10% flat tax (ett kap)! Han skulle förbjuda larviga clubhiphop-fraser, som ”droppin it like its hot”, OCH han skulle inrätta en nationell Jam Master Jay-day!

Helt oslagbart - Obama kan helt enkelt slänga sig i väggen!

Den All-Galaktiska Gurgelbrännaren

En rektor från strängnäs har druckit en drink bestående av pressad lime och sprit, och konstaterar: ”Det var ungefär som att få hjärnan sakta mosad av en varm blytacka inslagen i citronskivor. Kan varmt rekommenderas”

Den som kan sin Liftares Guide till Galaxen vet naturligtvis att den gode rektorn anspelar på den All-Galaktiska Gurgelbrännaren (The Pan Galactic Gargle Blaster). Den Allgalaktiska Gurgelbrännaren anges i Guiden vara universums bästa drink, och effekten liknas vid att få hjärnan krossad av en guldtacka svept i citronskivor. Den rekommenderas dessutom varmt.

Gestaltas här.

Ja, bråkiga elever ska kunna stängas av från skolan

Jan Björklund vill ge skolorna möjlighet att stänga av bråkiga elever. Av någon anledning väcker det väldiga reaktioner. Jag förstår inte hur det kan vara så kontroversiellt. Elever som stör undervisningen för andra elever, som skapar otrygghet för andra, måste rimligtvis som en yttersta åtgärd kunna stängas av.

Avstängning är naturligtvis inte den enda åtgärden. Elever med utagerade beteendeproblem måste få olika former av stödinsatser, och har rätt till sin undervisning. Men det ena utesluter faktiskt inte det andra. Skolorna bör ha ett batteri av möjliga åtgärder att sätta in i akuta och allvarliga situationer. Det behövs fler verktyg i verktygslådan, inte färre.

Jag tror inte ens att möjligheten till avstängning skulle utnyttjas speciellt frekvent. Men jag kan för allt i världen inte förstå varför det inte ens borde vara möjligt?

Bloggande politiker

DN har granskat riksdagsledamöternas bloggar. Efter att ha räknat kommentarsinlägg tycks man avfärda politikerbloggar som ett enda stort fiasko.

Att, som DN, räkna antalet kommentarer är emellertid inget bra mått för att mäta bloggarnas kvalitet, eftersom de flesta som läser bloggar faktiskt inte skriver kommentarer. Det som är centralt här, menar jag, är dessutom inte antalet kommentarer, utan kvalitén på själva diskussionen bland kommentarerna. Kollar man runt på bloggar i allmänhet så kan man konstatera att blogginlägg relativt sällan genererar någon riktig sakdiskussion. Den politiska bloggens styrka ligger helt enkelt inte i dess kommentarsfunktioner.

Däremot tycker jag att den politiska bloggen har en viktig demokratisk potential beträffande politisk bevakning och ansvarsutkrävande. Internet, och bloggar, kan innebära en förstärkning av den representativa demokratin genom att möjliggör för väljarna att själva granska politikerna. Förutsättningen är att politikerna förmedlar information om sin politiska gärning och redogör för politiska ståndpunkter. Här finns mängder av goda exempel: Niklas Frykman, Mathias Sundin och Fredrik Malm för att nämna några bättre folkpartistiska bloggar som jag själv regelbundet följer.

Politikerbloggar är meningsfull verksamhet och bör inte avfärdas utifrån antalet kommentarer.

Trygghetsvandring i Nyfors

Ikväll genomförde Nyfors Demokratiforum en trygghetsvandring. Dessa går kortfattat ut på att man under en promenad inventerar närmiljön ur trygghetshänseende. Inbjudna var utöver brottsförebyggande rådet, som arrangerar såna här vandringar, även representanter från polis, kommunala förvaltningar, fastighetsägare och pensionärsföreningar.

Det regnade givetvis för första gången på hur länge som helst, och delvis av den anledningen framkom det kanske inte så många synpunkter som jag hade hoppats. Några uppslag skall vi i alla fall arbeta vidare med. En viktig insikt är dock att situationen i Nyfors absolut inte är så dålig som man ofta kan tro. Trots detta är nog själva upplevelsen av otrygghet relativt utbredd bland många boende, en uppfattning som några av deltagarna gav uttryck för.

Dessutom passade jag på att önska mig bättre polisnärvaro i Nyfors. Jag tycker att det är viktigt med polisnärvaro även mellan fyllebråken på den lokala krogen. Inte minst mot bakgrund av den otrygghet som många människor trots allt upplever.

Nu även med lärarexamen

Fem och ett halvt år är en lång tid. Men nu är den i hamn, min rykande färska lärarexamen. Jag är nu äntligen behörig att undervisa i samhällskunskap och historia i grundskolans senare år och i gymnasiet. Degree of Master of Education, som det så tjusigt heter på engelska.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli färdig. Å andra sidan känns det vemodigt. Jag tänker på alla de spännande kurser som jag har läst, och alla de lärdomar som de har bidragit med. Jag tillhör ju dem som verkligen trivs i de akademiska miljöerna, tycker att allmänbildning är viktigt och lätt skulle kunna tänka mig att läsa några år till, bara för att inhämta nya insikter och lära mig mer. Dessutom tänker jag på alla de fantastiska lärare som jag själv har haft genom åren, statsvetaren Mikael Axberg och historikern Christer Ericsson för att nämna de absolut främsta.

Tills vidare fortsätter jag dock att plugga religionsvetenskap på distans med ambitionen att så småningom bredda mig till ytterligare ett ämne. Men jag gissar att jag även fortsättningsvis kommer att ha svårt att hålla mig borta från de akademiska miljöerna. Att någon gång i framtiden själv ägna sig åt forskning vore dessutom lockande.

Min lärarexamen, här presenterad mot bakgrund av strålande vårmiljö utanför fönstret.