Det finns såna där sällsynta tillfällen då man får en känsla av att man upplever någonting riktigt historiskt. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är helt enkelt fantastiska nyheter att Alliansen lämnar de 30 år gamla låsningarna i kärnkraftsfrågan.
Själv var jag inte ens född 1980, när linjen om långsam avveckling segrade i en folkomröstning. Kärnkraften har länge varit en väldigt emotionell fråga, och har setts som en allmän symbol för miljöförstöring, storskalighet, urbanisering, och kort sagt allt som ansetts vara dåligt med det moderna samhället. Opinionen har sedan dess förändrats, inte minst tack vare den ökade fokuseringen på klimatfrågan de senaste åren. Kärnkraft är helt enkelt bättre än fossila bränslen för miljön. Dessutom är den både säker och billig.
Beslutet innebär att Sverige kan bygga nya kärnkraftverk i den takt som de gamla fasas ut. Det är en logisk inställning. Personligen tycker jag dock att ett maxantal på 10 reaktorer är rätt poänglös, och skulle inte ha någonting emot en större utbyggnad i snabbare takt, under förutsättning att det finns ett intresse för det. Samtidigt är det förstås sympatiskt med ökade satsningar på förnyelsebar energi.
Det ska bli intressant att observera reaktionerna på vänstersidan. Socialdemokraterna har ju trots kongressbeslut om avveckling, både internt och genom facket, en ambivalent hållning till kärnkraften medan Vpk och Miljöpartiet är starkt emot. En bred överenskommelse som inkluderar även Socialdemokraterna skulle störa koalitionskonsolideringen på vänstersidan, i ett känsligt läge. Socialdemokraterna tvingas helt enkelt befästa kärnkraftsmotståndet. Detta sätter socialdemokraterna i en besvärande situation, både internt, i relationen till fackföreningarna, och i förhållande till industriarbetare och mittenväljare som tycker att kärnkraft är bra skit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar