När jag fyllde år nyligen fick jag en splitt ny plättlagg av min mormor. I gjutjärn, förstås. När det gäller plättar så är det helt enkelt gjutjärn som gäller, och det vet mormor eftersom hon är old school.
Jag gillar plättar. Plättar är överlägsna pannkakor av så många olika skäl. De är små och söta. De är roliga att titta på. De är lagom stora för att placeras i munnen hela, en åt gången. Och dessutom är balansen mellan fyllning och plätt helt enkelt perfekt.
Min sambo är all about hälsosamma dieter. Därför har vi börjat köra 50% vetemjöl och 50% dinkelmjöl i smeten. Jag är minst sagt skeptisk till hälsokost, men faktiskt, dinkelmjölet ger en betydligt matigare konsistens. Utöver dinkelmjöl så är det dessutom viktigt med någon matsked vanillinsocker, eftersom det ger plättarna en fylligare smak. De gräddas tunna och gyllenbruna, med mycket smör, så att de får en frasig och fin kant.
Plättar serveras enligt min mening med smör och socker, eller med kopiösa mängder drottningssylt. Dessutom är det inte alls tokigt med en eller ett par skedar vispgrädde till.
Jag gillar plättar. Plättar är överlägsna pannkakor av så många olika skäl. De är små och söta. De är roliga att titta på. De är lagom stora för att placeras i munnen hela, en åt gången. Och dessutom är balansen mellan fyllning och plätt helt enkelt perfekt.
Min sambo är all about hälsosamma dieter. Därför har vi börjat köra 50% vetemjöl och 50% dinkelmjöl i smeten. Jag är minst sagt skeptisk till hälsokost, men faktiskt, dinkelmjölet ger en betydligt matigare konsistens. Utöver dinkelmjöl så är det dessutom viktigt med någon matsked vanillinsocker, eftersom det ger plättarna en fylligare smak. De gräddas tunna och gyllenbruna, med mycket smör, så att de får en frasig och fin kant.
Plättar serveras enligt min mening med smör och socker, eller med kopiösa mängder drottningssylt. Dessutom är det inte alls tokigt med en eller ett par skedar vispgrädde till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar