Spelutredningen vill införa internetcensur

Året är 2009. En statlig utredning föreslår att utländska spelsajter på internet skall blockeras. Som liberal hugger det liksom till i förlängda märgen. En klassisk statlig lösning på ett modernt problem.

Man skulle kunna ägna sig en god stund åt att klia sig i huvudet över detaljerna kring spelpolitiken, som exempelvis den uppenbara inkonsekvensen i att det är okey att människor spelar bort sina tillgångar på Svenskaspel.se men inte på Ladbrokes.com. Men här finns en mycket mer grundläggande och viktig diskussion som handlar om demokratiska principer.

Vad man i all välmening föreslår är att staten skall censurera delar av internet. Svenska medborgare ska inte ges tillträde till vissa typer av information på nätet. Vad man vill införa är begränsningar i yttrandefriheten. Steget från att blockera spelsajter till att även blockera andra kategorier av sajter är dessutom inte långt.

Jag önskar inte att någon skall drabbas av spelberoende. Men värnandet av yttrandefriheten är faktiskt mer grundläggande. Internetcensur hör hemma i kommunistiska diktaturer. Inte i Sverige.

Därför ämnar jag inte delta i Earth Hour

Världsnaturfonden vill att vi släcker lyset en timme ikväll för klimatet. På så vis vill man väcka opinion inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn.

Initiativet till Earth Hour kommer från Australien där 80% av elen produceras i smutsiga kolkraftverk som belastar klimatet. Utifrån en sådan utgångspunkt kan man förstå symboliken i att stänga av elen en timme. I Sverige produceras emellertid hälften av elen med vattenkraft, den andra hälften med kärnkraft. Det är elproduktion som i mycket låg grad belastar klimatet. Initiativet ger alltså ingenting alls.

Att släcka lyset är istället en symbolhandling för någonting helt annat. Det är en symbolhandling för konsumtionskritik. Det är en kritik mot det moderna samhället. En kritik mot det som ger oss välstånd och gör att vi har råd att bry oss om sådana saker som en förbättrad miljö.

Ändå har uppslutningen varit enorm. Och det kanske inte är så konstigt med tanke på att det är ett jippo som ger deltagarna anseende utan att det kostar dem någonting. Det ger politiker och företag möjlighet att visa handlingskraft för miljön, utan att de egentligen behöva göra någonting konkret alls. Hur lockande är inte det? Det är som att äta oxfilé helt gratis.

Jag tänker iallafall inte delta.

Allt är upp och ned

Ibland måste man bara stanna upp ett kort ögonblick och förundras. I Sverige har vi å ena sidan högerföreträdare som angriper girigheten inom det privata näringslivet och å andra sidan fackföreningsföreträdare som beviljar enorma mångmiljonbonusar och pensionsavtal. Allt verkar vara upp och ned.

Från ett historiskt perspektiv är det helt otroligt. Undrar vad Hjalmar Branting och Arvid Lindman hade sagt.

Rödgrön kärnkraftsöverenskommelse

Så kom då en överenskommelse från vänstern. Kärnkraften vill man fasa ut till förmån för förnyelsebara alternativ. Det är inte tal om någon vansinnesavveckling som miljöpartiet förespråkar, men ändå avveckling, till förmån för mer sol, vind och vatten. Vilket visserligen låter fint.

Faktum är emellertid att hälften av Sveriges el kommer ifrån kärnkraft. Hälften. Det är varannan lampa. Vartannat eluttag. Varannan grunka. Vindkraften utgör å andra sidan inte mer än en procent av elproduktionen i dagsläget. Det är inte trovärdigt att utan vidare utgå från att det kommer en massa tekniska lösningar farande, som inom överskådlig framtid gör det möjligt att ersätta de kärnkraftverk som behöver bytas ut. Dessutom kan vi inte gärna släcka ner riket de där vindstilla dagarna då solen inte skiner. Kärnkraften har helt enkelt en viktig roll att spela även i framtiden.

Alliansen har en bättre politik. Den innehåller satsningar på förnyelsebara energikällor, men utesluter inte att gammal kärnkraft får ersättas med ny. Det är en rationell och klok inriktning.

Halabja

16 Mars 1988 gasbombades den irakiska staden Halabja av Saddam Husseins styrkor, med en blandning av senapsgas och nervgas. 7 000 personer lär ha dött och 10 000 lär ha skadats. Fortfarande föds barn med fysiska handikapp och missfall är vanligt.

I måndags besökte jag och några andra folkpartister Kurdiska föreningens minneskväll för Halabja. Det var av naturliga skäl en känslosam tillställning för många deltagare. Den inbjudne talaren, Hama Dostan, kurdisk författare bosatt i Sverige, berättade om några enskilda människoöden från Halabja och gestaltade därigenom det lidande och de grymheter som de drabbade tvingats genomlida. Det handlar om människor som förlorat sina anhöriga och människor som fortfarande lider av fysiska och psykiska men.

Jag hörde först talas om Halabja under 2003. Det var under den amerikanska upprustningen kring Irak strax inför kriget som vår samhällskunskapslärare på gymnasiet visade oss en dokumentär om Halabja. Det nyanserade åtminstone min inställning till Saddamregimen, och det kommande kriget. Att avsätta en barbarisk regim som förtrycker och gasbombar sitt eget folk kändes inte längre särskilt orättfärdigt.

Åter till Liberty City

Mitt namn är Johnny Klebitz. Jag är en hård jävel. Jag kör chopper, bär skinnväst, och tillhör det ökända mc-gänget The Lost. Expansionen till det kontroversiella spelet Grand Theft Auto IV heter The Lost and Damned, och finns äntligen att ladda ner. Som jag väntat.

Grand Theft Auto IV, som skildrade historien om den krigsärrade serben Niko Bellics strävan efter lycka i ett nytt land, var ett fulländat spel. Kanske det bästa som jag har haft nöjet att lira. Därför är det så roligt att återvända till Liberty City, och återutforska den enorma New York-replikan och dess organiserade brottslighet från en helt ny huvudpersons perspektiv.

Livet som knutte är förstås ingen tebjudning. Det är grovt språk, våld, sex och droger. Men det är inte allt. Jag tycker om Grand Theft Auto-serien för att den har så mycket mer än våldsamheter. En välskriven story, originalitet och spänning, enorm frihet, stor humor kombinerat med aktuell och välformulerad samhällssatir. Och så många minnesvärda karaktärer. Tv-spel blir helt enkelt inte bättre än såhär. Detta är kultur.

Att kräva det omöjliga

Jag läser på Expressen.se att Lars Ohly (vpk) inspireras av Obama och vill att väljarna ska ha för höga förväntningar på de rödgröna inför valet 2010. Vi ska ”förvänta oss mycket” och ”kräva det omöjliga” från dem.

Det lär inte bli så svårt. Ta skolpolitiken, exempelvis. Området där partierna är så oense att Ohly stoppade tillsättandet av en skolpolitisk arbetsgrupp i syfte att bli ense. Vi ska alltså förvänta oss mycket och kräva det omöjliga. Men ett besked om något så viktigt som den framtida skolpolitiken verkar uppenbarligen vara lite för omöjligt.

Integrera mera

Jag har äntligen tagit mig igenom de första artiklarna i Maciej Zarembas senaste artikelserie "I väntan på Sverige".

Det är inte utan att man bedrövas. Zaremba beskriver en integrationspolitisk organisation utan flexibilitet, ett byråkratiskt gissel där regelverken i vissa fall förhindrar goda initiativ, meningsfull sysselsättning och integration. Han visar hur eleverna ofta tvingas läsa meningslösa kurser, kurser som de inte klarar av, eller kurser som de är överkvalificerade för. Jag kan inte uttala mig om det generella i det som Zaremba tar upp, men jag är säker på att det förekommer, och jag är säker på att det är förödande i de fall där det förekommer.

Jag tror emellertid att Zaremba sätter fingret på ett viktigt problem i det nedanstående:

”För er som inte vet det: För ”integrationen” ansvarar arbetsförmedlingen, vuxenutbildningen, länsstyrelsena, migrationsverket. Men det är socialtjänsten, som sitter på försörjningspengen, som bestämmer mest. Därav otaliga konflikter mellan dessa myndigheter.”

Det behövs en bättre samordning mellan myndigheterna, och tror jag, en tydligare statligt styrning av introduktionsverksamheten. Någon som sitter högst upp och pekar med hela armen. En viktig förutsättning för att man ska ta till rätt insatser är dessutom att man har en uppfattning om hur situationen ser ut. Därför måste den verksamhet som bedrivs ute i kommunerna utvärderas ordentligt. Vad fungerar och vad fungerar inte? Hur går det för dem som genomgått introduktionen?

När det gäller introduktionsverksamheten har det också kommit en rad goda initiativ från regeringens utredare. Återstår dock att se hur propositionen ser ut senare i år.

Receptfria läkemedel

Skulle jag som Eskilstunabo drabbas av huvudvärk eller nästäppa efter 19:00 en vardag får jag ta mig ut till Apoteket i Tuna park som har öppet en halvtimme extra. Men det är förstås en bit att gå. Därefter är jag helt enkelt hänvisad att ta tåget till Stockholm där det finns en handfull apotek som har kvällsöppet. 17:00 en lördag eller söndag kan jag skippa Tuna park och ta tåget direkt till Stockholm.

Detta känns naturligtvis onödigt krångligt.

Därför är det bra att det snart blir möjligt att springa in på närmaste Ica för att uträtta sådana ärenden. Tillgängligheten blir bättre både med avseende på avstånd och öppettider. En liten frihetsreform som gör människors vardag lite enklare. Kalasbra tycker jag.

Bura in bovarna!

Stadshotellet i Eskilstuna är satt i brand. Förmodligen anlagd. Boende på hotellet har därigenom blivit utsatta för livsfara, även om det hela lyckligtvis verkar ha förlösts väl och ingen verkar ha drabbats av några allvarliga skador. Kvar står emellertid skelettet av en anrik byggnad med stort symbolvärde som de flesta eskilstunabor kan relatera till. Det är dessutom inte första gången det sker, och det uppfattas med rätta som särskilt provokativt.

Att skydda medborgarna från brottslighet är samhällets mest grundläggande uppgift. Jag hoppas innerligt att man fångar de här busarna och sätter dem bakom lås och bom. Eskilstuna-Kurirens ledarsida manar dock på ett välformulerat sätt till bredare motkrafter:

”Gangstrarna ska känna folkets vrede. Eskilstunaborna, det civila samhället, det lokala näringslivet, de politiska företrädarna bör offentligt manifestera sin avsky mot illdåden, för att skapa ett klimat där de kriminellas frizon krymper, där fler människor trotsar rädslan och vågar vända dessa parasiter ryggen.”

Word up.

Appropå kebab

Jag har sett företrädare för de etablerade partierna angripa Sverigedemokraterna med kebabtallrikar. Inte i bokstavlig fysisk bemärkelse då, men i retoriken. Eftersom sverigedemokraterna antas vara rasister som ogillar invandring påtalar man den uppenbara inkonsekvensen att samma rasister gärna avnjuter en invandrad grillad kötträtt med ursprung i mellanöstern: rasist plus kebab lika med hycklande rasist, typ. Lika med fullständigt irrelevant egentligen.

Tyvärr tenderar det att balla ur totalt när politiker tar sig an Sverigedemokraterna. Generellt tycker jag nämligen att man ska vara mycket restriktiv med att använda benämningen rasism när man talar dem. En restriktiv invandringspolitik kan man tycka vad man vill om, men rasism är det inte per automatik.

Däremot börjar det bli obehagligt när man motiverar den restriktiva invandringspolitiken med resonemang som på ett eller annat sätt handlar om att det finns oöverbyggbara och permanenta skillnader mellan olika etniska grupper.

När var femte företrädare för Sverigedemokraterna tycker att araber, muslimer eller afrikaner inte kan bli svenskar, är man således enligt mitt sätt att se på det ute på djupt vatten. Att 30% av företrädarna tycker att utomnordiska adoptioner skall förbjudas spär förstås ytterligare på intrycket av att man faktiskt ser oöverbyggbara biologiska skillnader mellan folkgrupper.

Även om det är utslag av en minoritet ger det en hint om rätt otrevliga tendenser i partiet.

En hyllning

På frågan om var man hittar Stockholms bästa kebab svarade DN:s krogkommission för en tid sedan att den återfinns i Eskilstuna. Medvetna om att Eskilstuna knappast är att betrakta som förort till Stockholm, avslöjade de tyvärr aldrig vad kebabhaket hette. Jag kan ju enbart spekulera, men jag satsar mina bucks på att man åsyftade Billy Boys Fast Food.

På detta illustra kebabhak serveras kick-ass kebabtallrik. Två saker är avgörande: de skär kebaben i fina saftiga flarn som frambringar en perfekt balans mellan strips och kött, och de har dessutom Sveriges godaste starksås. Stark sås är hett skit, och med en så god starksås klarar man sig helt enkelt lika bra utan den där sörjiga vitsåsen. Och det gillar jag.

Jag var där tidigare idag och avnjöt kebabtallriken nedan. Med stärkta krafter gick jag sedan hem för att författa akademiska underverk. Och här sitter jag fortfarande, halv tre på natten, och låter kreativiteten flöda i ett gemytligt smattrande mot tangentbordet.

Vad är det med dessa vänskapsföreningar?

Sansad betraktelse över världens mest slutna samhälle, saxat från svensk-koreanska föreningens hemsida, som jag i ett svagt ögonblick surfade förbi.

”Fråga: Är Nordkorea en diktatur?
Svar: Nej, DFRK är en konstitutionell flerpartidemokrati som garanterar yttrande­ och församlingsfrihet för alla medborgare.

(…)

Fråga: Har Nordkoreas ekonomi kollapsat?
Svar: Tvärtom har DFRK en mycket mångsidig och produktiv ekonomi.”

Det är nog det bisarraste jag har sett sedan… Svensk-kubanska föreningen?

Bland bilfabriker och djurparker

Maud Olofsson gör sitt yttersta för att förklara varför det är en dålig idé att låta staten äga bilfabriker. Det har hon hittills skött bra. Här i kommunen gör vi i oppositionen vårt yttersta för att förklara varför det är en dålig idé för en kommun att driva djurpark.

39 miljoner kostade Parken Zoo för kommunen det senaste året. År efter år får kommunen skjuta till pengar, och det blir bara dyrare och dyrare för varje år som går. Det vore intressant att veta hur mycket Parken Zoo har kostat kommunen hittills. Signalerna från majoriteten är dessutom inte att tolka som att det kommer att bli något slut på eländet inom överskådlig tid.

Saab har inte gått med vinst på 15 år, trots att de har haft backup från världens största biltillverkare. Man måste förstås ha en ödmjuk inställning till de anställda som riskerar att förlora jobbet, men faktum är att Saab producerar bilar som konsumenterna inte vill ha. Vad skulle inte en statlig inblandning i ett sådant högriskprojekt i förlängningen kunna kosta skattebetalarna? Det kan bli precis hur dyrt som helst.

Den offentliga sektorns ska sköta gemensamma angelägenheter som rättsväsende och försvar samt skola, vård och omsorg. Att tillverka bilar eller att driva djurparker är inte att betrakta som dess uppgift. Däremot är det ansvarslös gambling med dina och mina pengar.

Graffiti är konst

Som gammal hängiven hiphop-entusiast, är jag den förste att medge att graffiti är konst. Men det hör inte till. Att vandalisera (grymt ord!) spårvagnar är helt enkelt olagligt.

Eftersom skadegörelsen utgjorde ett examensarbete bör konstfack rimligtvis ha varit införstådda och gett sitt aktiva medgivande till utformningen. Dessutom antar jag att de har examinerat arbetet. Således är det inte mer än rätt att de även tar på sig ansvaret för det som har inträffat och kompenserar kostnaden för klottersaneringen.

Jag tycker att det är viktigt att man tar avstånd från sådan här verksamhet. Annars legitimerar man bara den skadegörelse som så ofta ligger i graffitikulturens natur.

Ordförandeskapet i Nyfors demokratiforum

Eftersom valdeltagandet minskar försöker många kommunerna finna nya vägar för att öka kommuninvånarnas delaktighet. I Eskilstuna har man bland annat inrättad så kallade demokratiforum i kommunens fyra stora utanförskapsområden. Forumen består av en representant från varje parti, som i sin tur utser en boenderepresentant. Tanken är att forumet dels ska kunna lyfta synpunkter från de boende uppåt i den kommunala organisationen, och dels skall förankra kommunala beslut bland de boende. Själv har jag nöjet att representera folkpartiet i Nyfors demokratiforum.

Ordförandeposten utser forumet inom sig för ett år i taget, och när det i onsdags var dags för ett nytt ordförandeval fick jag förtroendet att leda forumets arbete under det kommande året. Överraskande men hedrande, och rätt spännande.

Folkpartiet har haft invändningar beträffande forumen, och av den anledningen måste jag betona att jag tar uppdraget på allvar, och kommer att göra mitt yttersta för att Nyfors demokratiforum skall fungera så bra som möjligt och genomföra så mycket bra saker som möjligt, utifrån givna förutsättningar. Min personliga ambition är att lyfta trygghetsfrågorna inom ramen för forumet, något som jag tror har hög aktualitet för många boende i området.

Stökigt i Nyfors i natt

Kvällsunderhållningen denna fredag utgjordes av ett stor ansamling ungdomar som härjade på en skolgård, strax utanför mitt vardagsrumsfönster. Stämningen och antalet indikerade party som ballat ur. Att det hade ballat ur antyddes även av att dom hade sällskap av åtminstone 7 polispatruller.

Värre tycktes det bli efter att polisen lyckats skingra det stora flertalet. Kvar fanns ett större järngäng som enkom tycktes stanna för att dom roades av att provocera poliser. Det skanderades slagord av karaktären ”krossa polisen” och ”fuck da police”, i värsta compton-andan. Stämningen var hotfull, och några ögonblick verkade det råda rena rama upploppsstämningen.

Dels var det givetvis outsägligt störande. Min sambo ska gå till jobbet tidigt imorgon och tvingade sig till sömns. Själv kunde jag inte, för allt oväsen. Dessutom var det rätt obehagligt. Sådana händelser skapar en känsla av otrygghet hos dem som bor och rör sig i området. Jag såg en kvinna som av förklarliga skäl skyndade förbi folksamlingen så fort hon kunde, med sin barnvagn framför sig.

Det är skrämmande att det finns ungdomar som inte har bättre för sig en fredagskväll än att jävlas med såväl medmänniskor som polis. Det får en att fundera över var en sådan respektlös inställning gentemot ordningsmakten i förlängningen kan sluta.

Uppdatering: E-K skriver om det. Tydligen kastades det flaskor också.

Vad skulle du göra med 39 miljoner kronor?

I Eskilstuna har vi en djurpark som heter Parken Zoo. Den ägs av kommunen och har gått back år efter år. Sedan något år tillbaka har man haft en plan för att nå nollresultat 2012. Hittills har det väl minst sagt gått sådär.

Istället för det beräknade underskottet på 24 miljoner (!) för 2008, så blev det 39 miljoner kronor minus. Det är pengar som inte kommer att komma farande ur någon blå himmel. Det är kommuninnevånarnas tillgångar, och de hanteras oansvarigt.

För att komma till rätta med situationen tänker man nu säga upp 4-8 tjänster. Dessutom ska man anställa en ekonomichef och se över utgifterna. En stilla undran: är det inte ganska anmärkningsvärt att sådana åtgärder kommer först nu, 14 miljoner kronor senare? Det vittnar dessutom om att ett minus på ”bara” 24 miljoner hade betraktats som något fullt acceptabelt.

Jag tror att kommunledningen långsamt håller på att förlora kommuninnevånarnas förtroende när det gäller Parken Zoo.

Små smulor är också bröd

Våra lokala vänsterpartister petar i skolmaten. Nils Brown (m) tror att eleverna klarar det bäst själva.

Personligen vet jag bara att jag aldrig brukar känna mig riktigt mätt om maten inte innehåller åtminstone lite kött. Ikväll tillagade jag pasta med kyckling och rökt kalkon. Det kan jag varmt rekommendera andra att göra också. Dessutom bättre än nötkött ur klimathänseende.

Mera kärnkraft

Statsvetaren Olof Ruin vill ha en ny folkomröstning om kärnkraften. Han menar att det vore det enda principiellt riktiga sättet att ändra ett beslut från en tidigare omröstning. Det är, enligt Ruin, ”traditionen”.

I Sverige är det väl knappast mycket till tradition, men visst, det är väl rimligt, beroende på frågans karaktär. Euron, exempelvis, kräver en ny omröstning. Kärnkraftsfrågan är emellertid inte vad den en gång var. Kärnkraftsbeslutet är 30 år gammalt och har förlorat det mesta av sin legitimitet. Ingen svensk under 47 års ålder, har haft inflytande över resultatet. Opinionen ser annorlunda ut. Kärnkraften utgör dessutom själva basen i den svenska energiförsörjningen, och vi vet idag att den inte kommer att ersättas av något kostnadseffektivt alternativ inom överskådlig framtid.

Ruins resonemang kan dock få viss aktualitet. Traditionellt sett så är folkomröstningar den potentielle förlorarens strategi. Socialdemokraterna kommer inte att ropa efter någon kärnkraftsdebatt där man tvingas bekänna färg. Annat är det förstås med Miljöpartiet och VPK. De har allt att vinna på att kräva folkomröstning. Därför tror jag att det är någonting som vi kommer att höra mer om, åtminstone från deras sida.